Sötningsmedel: vad vet vi säkert och vad är oklart, missförstånd eller skräckpropaganda?

Vi människor tycker om söta saker. Vi verkar födas med en förkärlek för sött. I årtusenden har vi tillfredsställt det sötsuget med naturligt förekommande socker så fort vi kommit över det. Det var inga problem så länge det inte fanns sockerberikade produkter i överflöd att tillgå utan ansträngning. Nuförtiden dignar butikshyllorna av sockrade produkter och vi vet i dag att stora mängder socker inte är bra för oss.

I syfte att ge oss den söta smaken vi tycker så mycket om men utan energin från socker har kalorifria sötningsmedel tagits fram. Ibland är dessa resultatet av målinriktad forskning, ibland handlar det om upptäckter som skett av en ren slump.

Få saker av det vi stoppar i oss väcker lika mycket diskussion som sötningsmedel. Artificiella sötningsmedel är omgivna av myter, missförstånd och skräckpropaganda. De ger cancer och de gör oss feta och dumma. Inte sällan hjälper media till att sprida dessa myter vidare, antingen medvetet eller genom okunskap och ovilja att göra egna efterforskningar.

I den här artikeln kommer vi att gå igenom de vanligaste sötningsmedlen och deras vetenskapligt dokumenterade egenskaper och effekter. Förhoppningsvis ger den en klarare bild av vad sötningsmedel faktiskt är och ifall man kan använda dem utan att bli sjuk och fet.

Acesulfam K

Acesulfamkalium, eller dess kommersiella namn Acesulfam K, där bokstaven K är det kemiska tecknet för kalium, är ett artificiellt och kalorifritt sötningsmedel som upptäcktes 1967. Acesulfam K upptäcktes av en slump när en vetenskapsman slickade på sina fingrar och kopplade den söta smaken han kände till substanserna han arbetat med.

Acesulfam K är ungefär 200 gånger sötare än socker och stabilt i både värme och i relativt sura miljöer. Det ger en metallisk eftersmak och används därför sällan som enda sötningsmedel.1 Kombinerar man Acesulfam K med sukralos eller aspartam neutraliseras bismaken. I synnerhet tillsammans med aspartam framträder en sötma som hos många upplevs som snarlik riktig sockersötma. Det ska dock nämnas att alla smaklökar inte är konstruerade på samma sätt och somliga rapporterar den här bismaken oavsett hur sötningsmedlen kombineras.

Till skillnad från till exempel aspartam åstadkommer Acesulfam K insulinfrisättning. I råttstudier har man sett att Acesulfam K frisätter lika mycket insulin som samma mängd glukos.2 Det låter kanske avskräckande, men då ska man ha i åtanke att Acesulfam K är 200 gånger sötare än socker, varför man använder 200 gånger så mindre av det jämfört med socker när man sötar till exempel läskedryck.

Påverkan på insulinnivåerna blir alltså i praktiken bara mätbara i ett laboratorium, inte märkbara vid normal konsumtion. I studierna gav man råttorna 20 mg Acesulfam K per kilo kroppsvikt och per minut i en timme, det vill säga motsvarande att dricka ett par badkar fulla med lightläsk i timmen.

I en studie från 1997 såg man att råttor som gavs Acesulfam K uppvisade klastogena effekter i benmärgen.3 Det innebär att deras kromosomer förstördes, vilket i sin tur skulle kunna innebära cancerframkallande effekter. Dessa effekter såg man redan vid doser som var inom Acceptabelt Dagligt Intag (ADI). De här resultaten har dock inte upprepats, vilket är grundförutsättningen för att ett studieresultat ska kunna användas i regleringen av tillsatser eller råda som någon vetenskaplig sanning.

Officiella organ som FDA och EFSA har granskat studien och inte ansett att resultaten är tillräckliga för oro. Andra studier på Acesulfam K har inte visat några genotoxiska eller andra cancerrelaterade effekter.

Aspartam

Det mest granskade sötningsmedlet av alla är utan tvivel aspartam. Samtidigt är aspartam det sötningsmedel som är mest omgett av myter och det som ger upphov till oftast helt obefogad skräck och avsky.

Trots att man inte sett några negativa konsekvenser av aspartamintag hos människan, bortsett från hos de som lider av den sällsynta genetiska sjukdomen fenylketonuri (som inte är något man kan vara drabbat av utan att veta om det), fortsätter okunskap och rykten tagna ur luften spridas om aspartam.

Det finns redan en lång och utmärkt artikel av Anki Sundin om aspartam här på Styrkelabbet, så det vore onödigt att upprepa vad hon skrivit. I stället kommer vi att gå igenom några studier som har publicerats på senaste tiden och saker som inte berördes i den tidigare artikeln.

Till att börja med kan vi nämna den studie som ofta läggs fram som bevis för att aspartam skulle vara cancerframkallande. Det gäller en studie från 20064 där aspartam visades orsaka cancer i flera organ hos möss. Senare genomgångar av den studien har indikerat att det som antogs vara tumörer sannolikt var sjukliga förändringar i mössens vävnader orsakade av Mycoplasma Pulmonis, en mycket vanlig sjukdom hos möss och som inte är relaterad till aspartam på något sätt. Aspartamgruppen av mössen verkar ha varit infekterad med den sjukdomen och på något sätt misstogs den för cancer och kopplades till aspartam.5

En alldeles ny genomgång av den samlade data som finns kunde inte hitta bevis för några cancerframkallande effekter av aspartam i några organ. I stället konstaterar man att den toxikologiska signifikansen av resultaten från 2006 är obefintlig.6

På senare år har det publicerats ett antal studier som visar på inflammation, oxidativ stress och celldöd i hjärnan av aspartam hos råttor.7 8 9

Dessa studier har inte resulterat i några kraftiga reaktioner hos några beslutande organ som EFSA eller FDA. Det är oklart hur relevanta resultaten är för människans del eller om de ens är översättbara. Studierna ska dock inte bara avfärdas rakt av, eftersom det handlar om ett flertal studier på kort tid som rapporterar samma sak.

Dessa nya studier fanns inte med i bilden när dagens ADI sattes. Det finns dock inga anledningar till panik, då enskilda studier måste granskas och sättas in som en bit i det sammanlagda kunskapspusslet innan man kan dra några slutsatser. Än så länge finns det inget som visat på att resultaten gäller människan och vid en normal konsumtion.

Avslutningsvis kan vi nämna något som är populärt för tillfället, nämligen tarmfloran. Man har visat att artificiella sötningsmedel kan ge störningar i tarmfloran och påverka glukostoleransen negativt.

I den främsta av dessa studier10 gav man sackarin eller aspartam till möss och människor, och det visades att sackarin kunde åstadkomma dessa negativa förändringar. Aspartam påverkade dock inte mer än vatten. Det har inte hindrat media och rubriksättare, som antagligen inte läst mer än studiens abstrakt, från att publicera artiklar där aspartam utmålas som en påverkande faktor. Det verkar absolut som att vissa sötningsmedel kan påverka tarmfloran, men aspartam har inte visats vara ett av dessa.

Cyklamat

Av alla kommersiella artificiella sötningsmedel är cyklamat det med svagast sötma, då det endast är 20-40 gånger sötare än vanligt socker. Cyklamat upptäcktes, liksom många andra sötningsmedel, av en slump. En student på University of Illinois år 1937 hade lagt ifrån sig sin cigarett på bordet där han arbetade med substanser avsedda för febermedicin, och när han tog sitt nästa bloss märkte han att cigaretten smakade sött.

En långtidsstudie11 där apor gavs cyklamat i mängder motsvarande upp till 30 burkar lightläsk per dag i 24 år visade att aporna hade drabbats av en rad olika cancerformer. Tre apor hade utvecklat elakartade tumörer i tjocktarm, lever respektive prostata, medan man fann godartade tumörer i livmodern och sköldkörteln hos tre andra apor. De apor som ingått i kontrollgruppen och som inte fått cyklamat uppvisade inte några tumörer alls.

Denna skillnad grupperna emellan till trots drogs slutsatsen att det inte finns några bevis för att cyklamat är cancerframkallande, eftersom cancerformerna man såg hos aporna var så varierande att det inte gick att göra någon direkt koppling mellan cyklamat och deras uppkomst.

Cyklamat är förbjudet i USA sedan man såg att möss och råttor fick cancer i urinblåsan av det, när det gavs tillsammans med sackarin.12 USA:s motsvarighet till Livsmedelsverket, FDA, har sedan dess publicerat uttalanden där man säger att man inte ser något samband mellan cyklamat och cancer hos människan, men detta till trots har man inte hävt förbudet.

Hos råttor har man sett testikelatrofi efter långvarigt bruk av höga doser av cyklamat, men det verkar inte finnas någon koppling mellan cyklamat och fertilitet hos människan.13

Cyklamat är inte längre ett speciellt populärt sötningsmedel, men det används fortfarande i form av bordsötningsmedel av typen Suketter.

Erytriol

Erytriol är en sockeralkohol som upptäcktes för nästan 170 år sedan och som är naturligt förekommande i jästa livsmedel och i vissa frukter. Övriga sockeralkoholer avhandlas under en separat rubrik, men erytriol får ett eget stycke eftersom det, till skillnad från de andra, inte ger någon energi och metaboliseras på ett annorlunda sätt.

När man framställer erytriol som sötningsmedel använder man glukos som får genomgå en jäsningsprocess, så till skillnad från de flesta andra sötningsmedel i den här artikeln är det en helt naturlig process. Också till skillnad från de flesta andra sötningsmedel är erytriol inte sötare än socker, utan tvärtom bara 60–70 % så sött. Det innebär att man kan använda erytriol på samma sätt som strösocker eftersom det har en egen volym. Man slipper tillsätta andra bulkmedel som kalorigivande maltodextrin för att kunna använda det som en ströprodukt.

Erytriol tas upp i tunntarmen och passerar till slut nästan fullständigt ut i urinen. Endast en liten del tas upp i tjocktarmen. Människans tarmflora kan inte fermentera erytriol, vilket gör att erytriol är i princip kalorifritt.

Erytriol påverkar inte heller blodsocker eller insulin, och har ingen negativ påverkan på tänderna. Man har inte observerat några negativa effekter överhuvudtaget på hälsan av erytriol.14 Det är direkt dödligt för fruktflugor,15 men tycks inte påverka människan.

Man riskerar inte ens den laxerande effekt som andra sockeralkoholer är kända för, just eftersom det till största delen tas upp innan det når tjocktarmen.

Neotam

Sötast av de söta är neotam, ett artificiellt sötningsmedel baserat på aspartam. Neotam är ett förhållandevis nytt sötningsmedel på marknaden och godkändes så sent som 2002 av FDA i USA. Det är en metylester som är mellan 7 000 och 13 000 gånger sötare än socker och 40 gånger sötare än aspartam. Till skillnad från aspartam kan neotam användas av personer med fenylketonuri.

Efter intag av neotam tas 20–30 % upp och omvandlas snabbt till nedbrytningsprodukten N-[N-(3,3-dimetylbutyl)-L-afha-aspartyl]-L-fenylalanin. Både denna metabolit och resten av neotamet passerar snabbt genom kroppen och elimineras fullständigt via urinen och avföringen utan att lämna några spår efter sig.

Neotam är mer stabilt i värme än aspartam och kan användas i matlagning i relativt hög värme.

Varken korttidsstudier eller långtidsstudier på möss, råttor och hundar har visat några negativa hälsoeffekter. Man har inte sett några toxiska, cancerogena, reproduktiva eller hormonella konsekvenser hos djur som givits varierande doser av neotam.

Observationer på människa har visat att neotam tolereras väl av både diabetiker och icke diabetiker, utan påverkan på blodsocker eller insulin. De enda kliniska symptom man observerat i människostudier är rapporterade fall av huvudvärk, men dessa har inte kunnat länkas till neotam specifikt.

I dagsläget finns det inga indikationer på att bruk av neotam skulle ha några negativa konsekvenser. Dess koppling till aspartam har gett upphov till negativ ryktesspridning, men något vetenskapligt stöd för eventuella påståenden om påverkan på hälsan finns inte.16

Sackarin

Sackarin är det första kalorifria sötningsmedlet. Det upptäcktes redan på 1870-talet av forskare på Johns Hopkins University. Upptäckten skedde av en slump, då en forskare som tidigare under dagen hade arbetat med salter av o-benzosulfimid slickade på ett finger och märkte att det smakade sött.

Natriumsackarin är den form av sackarin som vanligtvis används som sötningsmedel. Uppgifterna varierar, men sackarinsalter smakar 3–700 gånger sötare än socker och ger försumbar mängd energi. Det går att mäta kalorimängden i ett laboratorium, men den är så nära noll att sackarin får kallas kalorifritt.

Sackarin har sedan år 1900 varit godkänt för sötning av mat och dryck och har varit det huvudsakliga sötningsmedlet i många läskedrycker, inklusive Coca-Cola. I dag har de flesta läskedryckstillverkare övergått till andra sötningsmedel, men sackarin lever kvar som bordsötningsmedel.

Sackarin är värmestabilt och går att använda som sötningsmedel i varma drycker som kaffe eller té utan att sötman försvinner. De flesta upplever en metallisk bismak, om sackarin används som enda sötningsmedel, och när det hettas upp framträder en besk smak. Kombinerar man sackarin med ett annat kalorifritt sötningsmedel, cyklamat, försvinner dessa bismaker och en ren sötma framträder.

Sackarin har gått igenom en del hälsorelaterade kontroverser. På 1970-talet fann man en koppling mellan intag av sackarin och cancer i urinblåsan hos råttor,17 vilket ledde till att alla livsmedel sötade med sackarin behövde märkas med varningar av typen man ser på cigarettpaket i dag. Den varningen är i dag borttagen, då man senare upptäckte att råttor metaboliserar sackarin på ett annat sätt än människan. Vi kissar ut sackarinsalter, medan de stannar kvar i urinblåsan hos råttor och skapar cellförändringar. Sackarin är alltså sannolikt cancerframkallande, men inte hos människan.18

Det dröjde dock ända till 2010 innan den federala miljöskyddsmyndigheten Environmental Protection Agency (EPA) i USA officiellt fastslog att sackarin inte är en hälsorisk för människor.

Man har också undersökt effekten av sackarin på blodsockerreglering och insulinfrisättning, både hos diabetiker och icke diabetiker. Man såg ingen signifikant akut påverkan efter ett intag av en liter sackarinsötad dryck.19

På senare år har ett nytt hälsorelaterat frågetecken angående sackarin dykt upp. Sackarin verkar kunna förändra tarmfloran hos både möss och människor och skapa glukosintolerans.20 Sackarin i sig påverkar som sagt varken insulin eller blodsocker, men om det försämrar glukostoleransen skulle det innebära att insulin- och glukossvaret på övrigt födointag blir större än det borde vara.

Mekanismerna bakom denna påverkan skulle eventuellt också kunna innebära en ökad risk för diabetes. De faktiska långtidseffekterna av denna upptäckt är dock ännu inte tillräckligt undersökta för att man ska kunna uttala sig med någon säkerhet.

Stevia

Steviaplantans blad har använts i över 1500 år för att söta téer och som godis. Det var dock inte förrän 1899 som en upptäcktsresande botanist beskrev dess egenskaper för västvärlden. I början på 1930-talet lyckades man sedan isolera de glykosider som ger steviaplantans blad dess sötma.

Glykosider från stevia, de söta ämnen man utvinner från steviabladen, kallas steviolglykosider och har granskats och godkänts både av FDA i USA och EFSA i EU. Steviolglykosider får användas både för sig som sötningsmedel och som tillsats i mat och dryck.

WHO har utvärderat forskningen på stevia och fastställt att det inte finns några kända negativa hälsoeffekter. Inom EU får man använda själva bladen för sötning av té, men inte i andra livsmedel. I USA får man inte sälja eller använda steviaväxtens blad som sötningsmedel. Inte på grund av att det finns bevis för att de är skadliga, utan därför att man anser att de inte är tillräckligt undersökta i toxikologisammanhang.

Steviolglykosider tas inte upp i övre mag- och tarmkanalen. När de når tjocktarmen används de som energikälla av tarmbakterierna. Allt som är kvar efter det tas upp via portådern, metaboliseras i levern och kissas därefter ut.

Stevia i form av sötningsmedel är 200 till 350 gånger sötare än socker och bidrar inte med någon energi.

Stevia framställs ofta som ”naturligt” i reklam och marknadsföring, men det gäller bara steviaplantans blad. Steviolglykosider kan inte ens med välvilja kallas naturliga, utan har genomgått en rad kemiska processer för att extraheras från bladen. Det gör inte att steviolglykosider är dåliga eller skadliga, men man ska inte falla för påståenden som framhäver ”naturlig” som ett säljargument, om man inte talar om själva bladen.

Stevia påverkar inte blodsocker eller insulin och anses säkert för vuxna, barn, gravida och ammande.21 Inte heller finns det något som visar på negativa förändringar av tarmfloran som resultat av stevia eller steviolglykosider. Det som kan vara värt att nämnas i det senare sammanhanget är att en studie visade att bra, probiotiska tarmbakteriers tillväxt hämmades av steviolglykosider.22 Om det även sker utanför ett provrör är dock oklart.

Sukralos

Sukralos tillverkas av vanligt socker genom att man tar bort tre hydroxigrupper (en syreatom och en väteatom) från en sockermolekyl och ersätter dessa med tre kloratomer. Resultaten är ett kalorifritt sötningsmedel som är upp till 1000 gånger sötare än socker. Sukralos är ett av de mest använda artificiella sötningsmedlen i dagsläget.

När man äter eller dricker något med sukralos passerar majoriteten, runt 85 %, av sötningsmedlet rakt genom kroppen och ut via avföringen utan att tas upp. Restrerande 15 % tas upp, men bryts inte ned till energi och utsöndras snabbt via urinen.

Sukralos är stabilt i värme och i sura miljöer och kan därför användas i matlagning och i varma drycker, till skillnad mot till exempel aspartam.

Sukralos har genomgått omfattande granskningar och bedöms som säkert av alla internationella organ, från EFSA till FDA till WHO. Man har inte sett genotoxiska, neurologiska eller reproduktiva biverkningar av sukralos oavsett dos.23 Väldigt höga doser har dock åstadkommit viktminskning hos råttor, och dagens ADI är satt efter dessa resultat, med en stor säkerhetsmarginal för människor i åtanke.

Sukralos i sig påverkar inte blodsocker eller insulin. En studie, som är för ny för att ha ingått i dagens bedömningar om säkerhet, visade dock att sukralos kan försämra insulinkänsligheten hos friska människor.24 Det innebär att mer insulin frisätts när man äter någonting annat. En sämre insulinkänslighet kan på sikt vara en riskfaktor för diabetes.

Det krävs att den här studien replikeras av andra forskare och att resultatens effekter på sikt undersöks, men det är en indikation på att sukralos kanske inte är helt neutralt när det gäller insulinpåverkan, även om denna sker via indirekta mekanismer.

En annan ny studie på råttor visade att intag av sukralos inom ADI gav upphov till skadliga förändringar av tarmfloran och en inflammatorisk effekt i levern.25 Det här är också något som är för tidigt för att dra dramatiska slutsatser från, men något som är värt att ha under uppsikt tills det har undersökts vidare.

Eftersom sukralos passerar ut genom kroppen och ned i toaletten, hamnar det i våra vattendrag. Det är inte känt hur ökande nivåer i naturen kan tänkas påverka djurlivet som exponeras på sikt.

Övriga sockalkoholer

Sockeralkoholer är en typ av polyoler som vanligtvis framställs från socker. Här hittar vi xylitol, sorbitol, maltitol, laktitol, erytriol och mannitol, med flera. Erytriol har egenskaper som skiljer sig från övriga sockeralkoholer och behandlas separat.

Till skillnad från övriga sötningsmedel i den här artikeln ger sockeralkoholer energi och påverkar både blodsocker och insulin. Energimängden varierar från 1,6 till 3 kcal per gram och de både smakar mindre sött och påverkar blodsocker och insulin mindre än vad vanligt socker gör. Undantaget vad gäller sötma är xylitol, som är lika sött som socker.

Intag av sockeralkoholer har inte några negativa hälsokonsekvenser.26 Den biverkning man kan drabbas av är diarré. Sockeralkoholer tas inte upp fullständigt i tunntarmen, vilket gör att stora intag vid ett tillfälle kan irritera tjocktarmen. Det är dock inte skadligt och har inte några eftereffekter.

Trots att sockeralkoler både har volym, ger energi och smakar sött, påverkar de inte tandhälsan negativt. Xylitol motverkar till och med karies och återfinns ofta i sockerfria tuggummin. Xylitol har även visats öka skelettets bentäthet i råttstudier.27

Sammanfattning

Kalorifria och artificiella sötningsmedel är några av de mest granskade och studerade tillsatserna i vår föda. Många årtionden av forskning har fastställt både deras säkerhet i allmänhet och hur mycket vi kan äta och dricka utan att nå mängder där man kan tänka sig negativa hälsoeffekter baserat på högdoserade djurstudier.

Detta rekommenderade maxintag kallas Acceptabelt Dagligt Intag (ADI) och motsvarar hur mycket man enligt nuvarande vetenskap säkert kan få i sig om dagen. Siffran gäller intag varje dag, hela livet, från det man föds tills man dör. Om man överskrider det någon dag då och då händer det alltså inget speciellt.

ADI är också satt med en stor säkerhetsmarginal. Om man tar aspartam som exempel så innebär det att en normalperson kan dricka runt 4 liter aspartamsötad läsk eller saft varje dag utan att överskrida ADI-värdet. Det egentliga värdet man baserat på djurstudier där man misstänker en risk för negativa effekter är 90 liter per dygn. Innan man når sådana mängder dör man av vattenförgiftning först.

Även om enskilda studier har visat på negativa effekter, så är det alltid den samlade forskningen som har störst betydelse. Här pekar allt på att kalorifria sötningsmedel inte påverkar människans hälsa, inte påverkar insulinfrisättning, inte åstadkommer viktökning och inte ger cancer.

De sötningsmedel där det råder vissa tveksamheter, som cyklamat, används knappt längre eller i så få produkter att man som regel får i sig mycket små mängder, eller inga mängder alls.

När man ser kopplingar mellan sötningsmedel och övervikt och diverse sjukdomar är det oftast just det: kopplingar. Kopplingar betyder inte orsakssamband, även om rubriksättare sällan förstår skillnaden.

Det finns forskningsresultat som är värda att hålla ögonen på, som den påverkan på tarmfloran som en del sötningsmedel visats ha. I dagsläget finns det för lite forskning på det området för att man ska kunna dra några slutsatser åt något håll. Skulle det visa sig att detta har en praktisk påverkan på hälsorelaterade parametrar kanske man får justera ADI i framtiden, men i dagsläget vet man helt enkelt för lite.

Om man är orolig för eventuella hälsoeffekter som kan tänkas visas i framtiden eller vill undvika artificiella sötningsmedel av någon annan anledning går man inte miste om något annat än söt smak utan kalorier. Det finns inget nyttigt eller hälsobefrämjande med sötningsmedel i sig.

Artificiella sötningsmedel varit en del av vardagen för miljoner människor i många årtionden. Än har ingenting hänt. Både övervikt och en del cancerformer har blivit vanligare sedan aspartam introducerades, men man ser ingen skillnad på grupper som använt aspartam dagligen och de som aldrig gjort det.

Tycker man inte om sötningsmedel behöver man naturligtvis inte använda dem. Vill man däremot kunna njuta av söt mat och dryck utan kalorierna och de eventuella hälsorisker socker medför, ger sötningsmedel den möjligheten.

Referenser

  1. Chem Senses. 2002 Jan;27(1):31-8. Bitter taste of saccharin and acesulfame-K.
  2. Horm Metab Res. 1987 Jun;19(6):233-8. The effect of artificial sweetener on insulin secretion. 1. The effect of acesulfame K on insulin secretion in the rat (studies in vivo).
  3. Food Chem Toxicol. 1997 Dec;35(12):1177-9. In vivo cytogenetic studies on mice exposed to acesulfame-K–a non-nutritive sweetener.
  4. Environ Health Perspect. 2006 Mar;114(3):379-85. First experimental demonstration of the multipotential carcinogenic effects of aspartame administered in the feed to Sprague-Dawley rats.
  5. Vet Pathol. 2009 Sep;46(5):952-9. Mycoplasma pulmonis and lymphoma in bioassays in rats.
  6. Regul Toxicol Pharmacol. 2019 Mar;102:23-29. Histological analyses of the Ishii (1981) rat carcinogenicity study of aspartame and comparison with the Ramazzini Institute studies.
  7. Redox Biology, Volume 2, 2014, Pages 820-831. Biochemical responses and mitochondrial mediated activation of apoptosis on long-term effect of aspartame in rat brain.
  8. J Chem Neuroanat. 2016 Dec;78:42-56. Alterations in behaviour, cerebral cortical morphology and cerebral oxidative stress markers following aspartame ingestion.
  9. J Food Drug Anal. 2018 Apr;26(2):903-916. Oxidative stress evoked damages leading to attenuated memory and inhibition of NMDAR-CaMKII-ERK/CREB signalling on consumption of aspartame in rat model.
  10. Nature. 2014 Oct 9;514(7521):181-6. Artificial sweeteners induce glucose intolerance by altering the gut microbiota.
  11. Toxicological Sciences, Volume 53, Issue 1, 1 January 2000, Pages 33–39. Long-Term Toxicity and Carcinogenicity Study of Cyclamate in Nonhuman Primates.
  12. Science. 1970 Jun 26;168(3939):1605. Cyclamate acceptance.
  13. Food Additives & Contaminants, Volume 20, 2003 – Issue 12. Cyclamate intake and cyclohexylamine excretion are not related to male fertility in humans.
  14. Food Chem Toxicol. 1998 Dec;36(12):1139-74. Erythritol: an interpretive summary of biochemical, metabolic, toxicological and clinical data.
  15. Journal of Insect Science, Volume 16, Issue 1, 1 January 2016, 47. Non-Nutritive Polyol Sweeteners Differ in Insecticidal Activity When Ingested by Adult Drosophila melanogaster (Diptera: Drosophilidae).
  16. WHO FOOD ADDITIVES SERIES: 52 – NEOTAME
  17. Environ Health Perspect. 1978 Aug; 25: 173–200. Carcinogenicity of saccharin.
  18. Annals of Oncology, Volume 15, Issue 10, 1 October 2004, Pages 1460–1465. Artificial sweeteners—do they bear a carcinogenic risk?
  19. Diabetes Care. 1988 Mar;11(3):230-4. Response to single dose of aspartame or saccharin by NIDDM patients.
  20. Nature. 2014 Oct 9;514(7521):181-6. Artificial sweeteners induce glucose intolerance by altering the gut microbiota.
  21. Studies in Natural Products Chemistry, Volume 27, Part H, 2002, Pages 299-319. Safety evaluation of Stevia and stevioside.
  22. Lett Appl Microbiol. 2014 Mar;58(3):278-84. The influence of stevia glycosides on the growth of Lactobacillus reuteri strains.
  23. Food Chem Toxicol. 2010 Nov;48(11):3067-72. The absence of genotoxicity of sucralose.
  24. The American Journal of Clinical Nutrition, Volume 108, Issue 3, 1 September 2018, Pages 485–491. Sucralose decreases insulin sensitivity in healthy subjects: a randomized controlled trial.
  25. Front Physiol. 2017 Jul 24;8:487. Gut Microbiome Response to Sucralose and Its Potential Role in Inducing Liver Inflammation in Mice.
  26. European Food Research and Technology, July 2015, Volume 241, Issue 1, pp 1–14. Sugar alcohols—their role in the modern world of sweeteners: a review.
  27. Gerontology. 2001 Nov-Dec;47(6):300-5. Increased bone volume and bone mineral content in xylitol-fed aged rats.

Köp Styrkelabbets kostscheman

Andreas, mer känd som King Grub i träningssammanhang, har mer än 30 års praktisk erfarenhet av styrketräning och är alltid uppdaterad inom det senaste som rör träning, kost och hälsa.

Gillade du artikeln?

Prenumerera på nyhetsbrevet för att inte missa nästa!
(Helt gratis + Du får en e-bok!)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 kommentarer

  1. Daniel Rosenberg

    Alltså, ärligt talat. Den här bloggen håller nästan skrämmande hög kvalitet. Djupet, detaljrikedomen och det vetenskapliga angreppsättet, i kombination med enormt hög språklig nivå, får mig att emellanåt medan jag läser undra om jag inte borde tvingas betala något…? 🙂

    Jag kan inte säga annat än: grymt bra – keep it up!!

    • Kalle

      ”…Acesulfam K är 200 gånger sötare än socker, varför man använder 200 gånger så mindre av det jämfört med socker när man sötar till exempel läskedryck….”

  2. Dag

    Väldigt bra och välskriven artikel. Tack!

    Hade varit bra med en sammanfattande tabell på slutet med kolumner som ”x ggr sötare än socker”, ”ADI”, ”Tas upp av kroppen?”, ”Påverkar tarmfloran”, ”Påverkar miljön”, etc.

  3. Eva Svensson

    Ärligt talat , den här killen är smartare än läkarna på VC . Tack Andreas!

  4. Mio

    Hej!

    Svinbra artikel. Ni skulle tjäna väldigt mycket på att ha en social media widget så man kan dela dessa artiklar.

  5. Tiina

    Daniel Rosenberg här nedan sammanfattar det exakt som jag skulle ha skrivit!
    Hög kvalitet och mycket trovärdigt!
    Imponerad!

Nästa artikelÅterhämta dig snabbare från intensiv styrketräning med aktiv vila