Instruktion i styrketräning, samt 5×5 knäböj

Idag gick (det första?) Lundamästerskapet i tyngdlyftning av stapeln; en kick-off tävling för att markera starten på tävlingsverksamhet i tyngdlyftning på klubben.

Det var 10-12 tyngdlyftare som deltog och tävlade om en gratis årskort till bästa herr och dam på poäng, och jag, frun och dottern var där och kikade. Ja, och en massa andra också då, förstås.

Väldigt kul att titta på, och imponerande att se de skickliga lyftarna. Anja var dessutom väldigt snäll och glad under hela tävlingen, och flörtade friskt med andra ur publiken.

Efter tyngdlyftningstävlingen och en lunch på stan var det dags för mig att instruera min 14-åriga svägerska i styrketräningens ädla konstart.

Vi har faktiskt tidigare tränat lite tillsammans, för ca 2 år sedan med kettlebells, och det visade sig att lite av takterna satt kvar.

Min plan var att sikta på att få in henne på träningsprogrammet för nybörjare, för att det helt enkelt är himla bra för nybörjare. (Särskilt när man tränar under övervakning, så som hon kommer att göra i början. Det är lite knixigare om man är helt själv, då krävs att man gör sin hemläxa både i att noga läsa på och titta efter vad som är korrekt teknik, och sedan filma sig själv för att göra rätt.)

Hon lärde sig snabbt och efter en timme hade vi hunnit gå igenom och träna både frontböj, bänkpress och skivstångsrodd, med riktigt fina utföranden i alla tre övningar! Det var pass A, och nästa pass (B) har vi planerat in till onsdag. Det var riktigt roligt att instruera henne, och jag ser fram emot nästa pass. Då kommer jag även att träna själv.

Idag tog jag istället och kramade ut 5×5 reps knäböj, på 100 kg den här gången (ökat från 80 kg senast). Det kändes ungefär lika jobbigt, vilket ju är ett gott tecken, även om det är ett sämre tecken att det överhuvudtaget känns jobbigt. Men man kan inte få allt.

Knäböj med låg stångplacering utmanar min höftrörlighet till max i nuläget, och jag har lite svårt att undvika att krumma ryggen ibland. Det fungerar om jag pausar i bottenläget, eftersom jag då gör rörelsen lite lugnare, men när jag gjorde något set utan paus så misslyckades jag med att hålla neutral ländrygg vid några reps. En får öva, helt enkelt.

Så här såg det sista setet ut:

Det är en del som bett mig att filma min knäböj framifrån. Jag är inte säker på varför, eftersom jag verkligen inte är något facit. 😉

Dessutom är jag lite skev: Jag har bättre rörlighet i höger fotled än i vänster, och tenderar ibland att gå för djupt på högersida så att jag blir sned. Likväl: Det här är stansen jag testar nu. Fötterna är svagt, svagt utåt. Här är ett set utan paus.

Något som slog mig är ju att jag har lovat Philip Wildenstam att testa att knäböja utan tyngdlyftarskorna nu när jag har stången lägre. Jag måste försöka komma ihåg det till nästa knäböjspass, då jag förmodligen ökar vikten lite till.

Imorgon ska jag skriva vidare på ett kommande inlägg om träningsfrekvens, som förhoppningsvis inte har för många timmar kvar innan det är klart.

Utöver många artiklar jag vill skriva, så ligger det även två nya e-böcker i pipelinen, samt ett försök med någon slags premiumträningsprogram. Den som fortsätter läsa, får se, helt enkelt!