Förord från Styrkelabbet
Att ens försöka diskutera dopning inom idrott och bruk av anabola steroider bland ”vanligt folk”, brukar inte tas emot väl hos vissa debattörer. Här på Styrkelabbet håller vi vetenskapens ideal högst av alla, och vår ståndpunkt är att mer kunskap alltid är bättre än mindre kunskap – oavsett vad man tycker om den aktuella frågan eller om kunskapen går emot ens egna ideal.
Vi beställde den här artikeln av vår frilansskribent Andreas Abelsson, även känd som King Grub, med en väldigt tydlig brief: Gör en djupdykning i allt du kan hitta om anabola steroider och dopning i litteraturen, tillsammans med välbelagda observationer från hur dopning används av allt ifrån elitidrottare och proffsbyggare till individer som bara vill bygga större muskler. Och skriv om både positiva och negativa effekter av dopning.
Vi använder inte dopning och har inga planer på att börja, men vår ståndpunkt är ändå förhållandevis liberal: Låt personer själva bestämma över sina egna kroppar och vad de vill göra med dem, så länge det inte går ut över någon annan. Samtidigt vet vi att riskerna är höga och anser att bäst vore om ingen dopade sig. Men eftersom folk ändå kommer göra det, oavsett vad vi tycker, hoppas vi att de åtminstone minimerar riskerna. Även samhället hade kunnat göra mer för de som faktiskt väljer att bruka illegala preparat, men vi har inga exakta svar på vilken politik som vore bättre än dagens – och det är ändå en diskussion för ett annat forum.
Vår ståndpunkt gällande dopning inom idrott är tydlig: Dopning ger brukaren en stor fördel. Den fördelen är orättvis mot utövare som försöker prestera utan förbjudna preparat. Med allt vi i dag vet om de långvariga prestationshöjande effekterna av att dopa sig, bör man allvarligt överväga att förlänga tiden brukare stängs av, redan vid första förseelsen. Förutsatt att rättssäkerheten upprätthålls, är vi inte motståndare till livstidsavstängningar.
Även utanför idrotten ser vi ett problem i form av att i synnerhet unga personer har förebilder som dopar sig (utan att vara öppna med bruket), vilket förmedlar skeva ideal om vilken typ av träningsresultat som är möjliga.
Mot bakgrund av detta har vi valt att luta oss mot Andreas kompetens för att sprida bättre information och skingra lite frågetecken i ett kontroversiellt ämne.
– Daniel & Philip
* * *
Vad är anabola steroider?
Anabola androgena steroider (AAS) är syntetiska derivat av det manliga hormonet testosteron, som produceras i leydigcellerna i testiklarna. Även kvinnor producerar testosteron, om än i betydligt mindre mängder. Hos kvinnor sker produktionen i äggstockarna och i binjurarna med perifera vävnader.
Många världsrekordhållare genom tiderna har sannolikt Ernst Laqueur att tacka för sina titlar.
Det var nämligen han som 1935 isolerade rent manligt könshormon från tjurtestiklar och döpte kreationen till testosteron. De biologiska effekterna av hormonet hade varit kända sedan århundraden, men det var först i samband med den gode Ernsts genombrott och det faktum att Adolf Butenandt och Leopold Ruzicka samma år lyckades syntetisera testosteron på kemisk väg, som modern androgenterapi fick sin början.
Testosteron har både anabola och androgena egenskaper:
- Anabola betyder uppbyggande och är den del av preparaten man främst är ute efter för att bygga muskler. De anabola mekanismerna hos testosteron stimulerar proteinsyntesen och minskar proteinnedbrytningen.
- Androgena betyder förmanligande, och det är den androgena effekten hos testosteron som ansvarar för könsmognad hos pojkar, ger större styrka, stimulerar manlig kroppsbehåring och ger djupare röst.
Ända sedan testosteron syntetiserades för första gången har man försökt separera de anabola och androgena effekterna, men det har inte lyckats fullt ut. Det finns i dag anabola androgena steroider i läkemedelsform med mer eller mindre uttalade anabola och androgena egenskaper. Det är den androgena delen som står för många av de oönskade synliga effekterna vid steroidbruk, inte minst hos kvinnor.
Det dröjde inte länge efter att syntetiska anabola steroider började produceras, innan idrottsvärlden upptäckte preparaten och drog nytta av deras egenskaper för att bli starkare och snabbare samt för att bygga muskler effektivare.
De första dokumenterade fallen av bruk inom idrotten är från 1950-talet, med början på riktigt i samband med VM i tyngdlyftning 1954. Tidigare resultat från kontrollerade studier vid den tiden visade på blygsamma effekter, om några alls, på prestationsförmågan. De första vetenskapliga slutsatserna var alltså att anabola steroider inte var till någon speciell nytta för idrottare. Samtidigt började idrottare som upptäckt dessa substanser och experimenterat med dem att vinna tävlingar och mästerskap med resultat som var allt annat än blygsamma – vilket fick bruket att spridas allt snabbare.
Varför är den vetenskapliga bilden så oklar?
Vi kan tyvärr inte titta på den vetenskapliga litteraturen och få en komplett överblick av vad som faktiskt händer i kropparna hos idrottare och kroppsbyggare som använder anabola steroider.
I princip alla vetenskapliga studier underskattar effekterna av steroidbruk i praktiken, för såväl önskade effekter som bieffekter. I de flesta kontrollerade studier som gjorts, är doserna lägre och varaktigheten av användandet kortare än vad vi vet faktiskt sker i gymmen. Som ett resultat av detta lär alla eller nästan alla publicerade resultat av steroidernas effekter och bieffekter inte motsvara de faktiska resultat som idrottarna själva upplever.
Det är i dag väldokumenterat att det finns ett dosrelaterat förhållande mellan steroider och resultat, både vad gäller prestation och muskeluppbyggnad. Medan de flesta studierna har använt en terapeutisk dos av steroider, är det inte ovanligt med doser 5 till 20 gånger större hos idrottare och långt högre doser än så hos professionella kroppsbyggare. Av etiska skäl kan man inte utföra kontrollerade långtidsstudier på människor med doser som kroppsbyggare och styrkeatleter på elitnivå kan tänkas använda, och det är något vi måste ta hänsyn till när vi granskar den vetenskapliga litteraturen för att se vilka effekter anabola steroider har.
Det gäller också när vi granskar bieffekterna, fast åt andra hållet. Fallrapporter där man studerar biverkningar av anabola steroider behandlar ofta de allra svåraste fallen med bieffekter, som kanske inte hör till de ”normala” bieffekter vi kan förvänta oss att se.
Syftet med den här artikeln: en objektiv granskning
I den här artikeln kommer jag att fokusera på de fysiologiska, och till viss del psykologiska, effekterna av steroidbruk. Både positiva och negativa. Effekter och bieffekter.
Lyssnar du på en del entusiastiska användare av steroider, som själva bara upplevt de prestationshöjande, muskeluppbyggande och självförtroendefrämjande effekterna, finns det knappt några bieffekter alls att bry sig om. Om du i stället läser kvällstidningsrubriker eller lyssnar på vissa antidopningsförespråkare, är slutsatsen att du kommer dö eller åtminstone drabbas av livslånga hälsoproblem redan av första kuren. Ingen av dessa ytterligheter är någon absolut sanning, utan den ligger någonstans i en föränderlig gråzon i mitten.
I slutet av artikeln går jag även kort igenom två andra relativt vanliga dopningsklassade preparat: insulin och tillväxthormon.
Det faktum att försäljning och användning av dopningspreparat är olagligt och leder till avstängningar inom idrottsverksamhet, kommer jag inte att gå in på. Dessa faktorer har aldrig och kommer aldrig att hindra den som vill använda preparaten. Här vill jag i stället på ett objektivt sätt gå igenom de effekter, både positiva och negativa, som bruk av anabola steroider kan medföra. Jag kommer inte att ta någon moralisk ställning åt något håll.
Positiva effekter av anabola steroider
Större muskelmassa
Vi har länge vetat att anabola steroider stimulerar proteinsyntesen, men under många årtionden kunde man inte bevisa något orsakssamband mellan bruk av anabola steroider och större muskelmassa.
Det sambandet kände däremot användarna väl till, av praktisk erfarenhet och genom observationer. Läkares påståenden att anabola steroider inte hade någon effekt hade antagligen knappast någon varnande eller förebyggande effekt, då man i gymmen med egna ögon såg de dramatiska resultaten av preparaten och därmed kunde avfärda läkarnas uttalanden som nonsens.
I dag vet vi att anabola steroider har synnerligen stor muskeluppbyggande effekt, även i praktiken. Den främsta anledningen till att någon börjar använda anabola steroider är just en önskan att öka muskelmassan och styrkan.
En välkänd studie visade att man får större muskelökningar av 600 mg testosteron i veckan utan styrketräning, än vad man får av styrketräning som dopingfri.
I samma studie såg man att kombinationen av styrketräning och anabola steroider gav en ökning av muskelarean med 15 % på 10 veckor.
En annan studie, där deltagarna fick 25, 50, 125, 300 eller 600 mg testosteron i veckan, visade att effekterna på muskeltillväxten i högsta grad är dosberoende. Dubbel dos, dubbel muskeltillväxt. Om detta gäller även vid de doser på 3 000–5 000 mg eller mer, som kroppsbyggare ofta använder‚ är inte undersökt i några studier. Vi kan ju däremot gissa att man även här sett att så är fallet i praktiken, genom egna observationer, och det är därför man använder så stora doser. Om 300 mg byggde lika bra som 3 000 mg skulle man inte riskera bieffekter av en 10 gånger så hög dos i onödan.
Bruk av anabola steroider ökar alltså signifikant den fettfria massan hos användaren, både vid kort- och långtidsbruk. Detta sker främst genom att mer av aminosyrorna från nedbrutet muskelprotein byggs in som nytt muskelprotein när man har förhöjda nivåer av testosteron.
I kortsiktiga mätningar på muskelfibersammansättningen har man sett att det främst är typ 2-fibrer som växer i storlek i överkroppen, medan det omvända verkar vara fallet i underkroppen. Vid långvarigt bruk tycks även typ 1-fibrerna i överkroppen växa. Överlag verkar muskelmassan i överkroppen svara bättre på steroidbruk än underkroppen, eftersom det finns fler androgena receptorer i överkroppens muskulatur.
Ökad styrka
Alla idrottare har nytta av att bli starkare – och man blir starkare av anabola steroider.
Tidigare trodde man att signifikanta styrkeökningar bara visade sig hos erfarna styrkeatleter, men nyare studier har bekräftat vad användare av steroider redan visste: att anabola steroider ger betydande styrkeökningar för alla som styrketränar. Injektioner av testosteron och anabola steroider har även visats ge signifikanta styrkeökningar även helt utan någon form av träning.
Vilka preparat och vilka kombinationer av preparat och doser som effektivast stimulerar styrkeökningar, är inte vetenskapligt klarlagt. Den vetenskapliga litteratur som finns är bristfällig i och med att varken preparat eller doser som använts i studier motsvarar vad som faktiskt används i praktiken. Vi vet att 300 mg testosteron eller mer per vecka är en ofelbar metod för att se snabba styrkeökningar, men i övrigt finns det inte många kontrollerade studier som undersöker effekten av injicerbara steroider på styrkeökningar i samband med styrketräning. Anekdoter och årtionden av praktisk erfarenhet visar dock att det är mycket effektivt.
Fler satellitceller
Satellitceller är små celler i muskelvävnaden som ligger vilande tills de aktiveras av till exempel styrketräning, då de börjar dela sig och aktivt bidrar till att nybilda muskelmassa. Även testosteron eller bruk av anabola steroider har den här effekten. Flera satellitceller skapas, vilket gör muskeln mer mottaglig för anabol stimulans. Nybildade satellitceller verkar dessutom aldrig försvinna. Även om man slutar med träningen, steroiderna eller vad det nu var som åstadkom delningen av cellerna, kommer de att finnas kvar, beredda att hjälpa till med muskeluppbyggnaden i framtiden.
Även kortvarigt steroidbruk kan alltså ge livslånga fördelar för muskeltillväxt och prestation, långt efter det att man upphört med själva dopningen. Det här har givit upphov till åtskilliga diskussioner om livslång avstängning redan första gången man ertappas med att ha använt dopningspreparat, i stället för dagens relativt korta avstängningar.
Snabbare återhämtning
Människostudier som undersöker hur återhämtningsförmågan efter hård träning påverkas av anabola steroider, lyser i stor utsträckning med sin frånvaro. Djurstudier visar däremot att markörer för muskelnedbrytning minskar och att arbetskapaciteten och träningstoleransen ökar hos råttor som givits anabola steroider jämfört med kontroll-gnagare.
Användare av anabola steroider rapporterar nästan utan undantag att de kan träna mer, hårdare och tyngre och ändå känna sig utvilade, återhämtade och redo för mer träning på kortare tid. Träning som skulle vara omöjlig att bedriva utan steroider blir inte bara hanterbar, utan faktiskt givande.
Kontrollerade mätningar av markörer för dessa effekter och mekanismer saknas som sagt, men det råder föga tvivel om att anabola steroider tillåter mer och hårdare träning och påskyndar återhämtningen signifikant.
Bieffekter av anabola steroider
Lever- och njurpåverkan
Bruk av anabola steroider är kopplat till en ökad risk för leverskador, levertumörer – både benigna och maligna – och sjukliga förändringar av blodkärlen i levern. Levern är ett av kroppens viktigaste reningsorgan. I och med att en stor del av anabola steroider elimineras från kroppen genom levern, ger det negativ påverkan som levern inte alltid kan återhämta sig från.
Levercancer är mer frekvent hos män än kvinnor, något som sannolikt kan tillskrivas mannens testosteron/östrogen-ratio jämfört med kvinnans. Höga testosteronnivåer och låga östrogennivåer är kopplade till en ökad risk för levercancer, men bara hos personer som redan har någon form av leversjukdom. Hos män med frisk lever är den här kopplingen mellan testosteron och levercancer inte fastställd.
Majoriteten av de rapporterade fallen av levercancer i samband med anabola steroider rör så kallade 17a-alkylerade steroider, vilka är oralt aktiva och inte kräver intramuskulära injektioner. Dessa fall är upptäckta hos patienter som under långa perioder behandlats med orala steroider. Man har inte sett några tumörer eller cystor hos idrottare som brukar 17ß-alkylerade steroider.
Risken för leverskador vid bruk av anabola steroider finns absolut, i synnerhet vid användning av orala preparat, men toxiciteten kanske inte är lika hög som det ibland framställs.
Bieffekter av steroidbruk som drabbar njurarna är betydligt mer sällsynta, men det finns dokumenterade fall där akut njursvikt och till och med nefroblastom, en form av elakartade njurtumörer, har kopplats till anabola steroider.
Hjärt- och kärlsystemet
Risken för hjärtinfarkt är en av de allvarligaste kardiovaskulära bieffekterna som är kopplade till bruk av anabola steroider. Det finns åtskilliga dokumenterade fall där unga eller medelålders kroppsbyggare som har använt anabola steroider, har drabbats av hjärtinfarkt – ibland med dödlig utgång.
Kopplingen mellan steroidbruk och hjärtinfarkt är odiskutabel, men samtidigt har flertalet av dessa fallrapporter inte undersökt eller tagit hänsyn till patientens kost eller genetiska förutsättningar att drabbas av hjärtinfarkt. Det finns ingen riktigt bevisad kausalitet mellan bruket av anabola steroider och hjärtinfarkt, men det är ingen frisedel för att inte oroa sig – forskare kan mycket väl fastställa kausaliteten i framtiden.
Ett antal studier har undersökt hjärtats struktur hos användare av anabola steroider via ekokardiografi, det vill säga undersökning av hjärtat med ultraljud. I en av dessa studier fann man onormala förändringar i vänstra hjärtkammaren hos deltagarna. Det måste dock tolkas med försiktighet, då man inte tog hänsyn till träningen som deltagarna i studien bedrivit. Långvarig och hård träning skapar också ett förstorat hjärta hos idrottare, men det ses då som en ofarlig förstoring. Det är oklart om det var steroider i sig som låg bakom förändringarna man såg, och även hur negativa för hjärthälsan dessa var.
Djurstudier indikerar dock att även relativt kortvarigt bruk av androgener kan åstadkomma skadliga förändringar av hjärtats struktur. Kanske är ekokardiografi inte en tillräckligt känslig metod för att upptäcka små skadliga förändringar efter en kortare tids steroidbruk hos människor, förändringar som kan tänkas utvecklas till större riskfaktorer på sikt.
Blodfetter och lipoproteiner påverkas negativt av anabola steroider. Hur blodfetterna påverkas i detalj skiljer sig kraftigt beroende på vilka typer och kombinationer av dopningspreparat det handlar om och hur länge dessa används. Generellt så påverkas inte totalt kolesterol eller triglyceridnivåer signifikant vid steroidbruk, men nivåerna av HDL-kolesterol (det ”goda” kolesterolet) minskar och LDL-kolesterolet (det ”onda”) ökar.
Ofta kan man se ganska dramatiska förändringar av blodfetternas värden av anabola steroider, åt det negativa hållet. Exakt hur mycket det påverkar risken för hjärtsjukdom på sikt är oklart, men det finns inga positiva effekter när det gäller blodfetter – men eventuellt en risk. Den negativa påverkan på blodfetterna kan upphöra när man slutar med steroidbruket, men det hänger till stor del på hur länge man använt steroiderna, mer än på doserna man använt.
Styrkeatleter verkar oftare drabbas av kardiovaskulära problem än andra idrottare, oberoende av steroidbruk. En styrkeatlet med förutsättningar för dessa problem, som börjar använda steroider, lär öka sin risk för kardiovaskulära sjukdomar rejält, även om den påverkan steroider i sig har på blodfetterna kanske inte är någon extrem riskfaktor för sådana sjukdomar.
Blodtryck
Det finns flera studier i vilka man har undersökt effekten av anabola steroider på blodtrycket. Några har inte visat några förändringar hos friska män. Andra har visat en ökning av antingen det systoliska eller diastoliska blodtrycket eller av båda. Effekterna på blodtrycket är dock oklara och de eventuella förändringar som sker, verkar i sådana fall vara relativt blygsamma och övergående efter att bruket av steroider upphör.
Benmassa, senor och bindvävnad
Hur anabola steroider påverkar benmassan är relativt väl undersökt. Man vet att bruk av testosteron och anabola steroider stimulerar endokondral benbildning, det vill säga nybildningen av benmassan som sker i broskvävnaden. Det är inte en negativ effekt, men det faktum att steroidbruk påskyndar tillslutningen av skelettets tillväxtzoner är det. Mekanismerna för – och djurdata på att så sker – är dokumenterade, men det verkar inte finnas faktiska rapporter på ungdomar som råkat ut för försämrad längdtillväxt av den orsaken. Förhoppningsvis indikerar det att bruket i så unga åldrar inte är tillräckligt utbrett för att det ska vara ett storskaligt problem i praktiken.
Det här gäller bara vid steroidbruk i puberteten, innan man växt färdigt, och vi kommer inte att gå in djupare på ämnet här.
Djurstudier visar att anabola steroider minskar kollagensyntesen i både muskulaturen och senorna samt skapar en degeneration av befintligt kollagen. Människodata som stödjer dessa djurdata saknas dock, och någon enstaka studie har till och med visat motsatsen vid höga doser av steroider. Ultraljudsundersökningar på användare av anabola steroider som slitit av senor, har inte visat på några kollagenförändringar som skulle kunna ligga bakom skadorna.
Den stora risken för senor och ligament ligger snarare i att musklerna mycket snabbt blir starkare, vilket möjliggör stora ökningar av belastningarna på kort tid. Eftersom senor och ligament inte stärks i samma takt eller utsträckning av steroidbruk, innebär det att man riskerar att slita av eller överanstränga dessa.
Psykiska effekter av steroidbruk
Ökad aggressivitet, humörsvängningar och irritabilitet har ofta kopplats till steroidbruk. Mer än hälften av alla steroidanvändare rapporterade i en studie att de upplevt ökad aggressivitet och att de tappar humöret lättare när de använder preparaten jämfört med när de inte gör det.
En annan studie, en välkonstruerad och dubbelblindad sådan, visade signifikant förhöjd aggressivitet och även indikationer på maniskhet efter 12 veckor med testosteroninjektioner, men bara hos några få deltagare. De flesta uppvisade få eller inga pyskiska förändringar och markanta förändringar av något slag sågs bara hos ett fåtal. Det verkar som om individer med anlag för aggressivitet får en förstärkt effekt av sin naturliga läggning av anabola steroider, medan majoriteten – som inte är överdrivet aggressiva av naturen – uppvisar blygsamma eller inga förändringar av humör och aggressivitet. Den påverkan man kan se verkar också upphöra när steroidbruket upphör.
En ökad aggressivitet är inte per automatik av ondo, utan kan till och med vara en fördel för idrottaren, om den manifesterar sig i samband med träningen och bara där.
Särskilda bieffekter hos kvinnor
Hos kvinnor är bieffekterna av steroidbruk på många sätt likadana som hos män, men den androgena (förmanligande) effekten medför naturligtvis en rad ytterligare oönskade bieffekter hos personer som inte är av manligt kön. Hos män kan redan existerande egenskaper förstärkas, men när samma påverkan sker hos kvinnor uppträder helt nya fenomen.
Kvinnliga steroidbrukare riskerar att drabbas av manlig kroppsbehåring och manligt håravfall på huvudet, en djupare, mer manlig röst, förstorad klitoris, förändrad menstruation, störd äggstocksfunktion och bröstvävnad som försvinner – för att nämna några bieffekter. Till skillnad från många bieffekter hos män, som är övergående eller försvinner om man upphör med steroidbruket, är merparten av de bieffekter som drabbar just kvinnor permanenta.
Övriga bieffekter – från manligt håravfall till akne
Manligt håravfall är en väldokumenterad bieffekt av steroidbruk, men en bieffekt som inte verkar vara så vanlig som ryktet kanske gör gällande. Det är förändringar av genuttryck som påverkar androgena receptorer i hårbottnen som ligger bakom mekanismerna, men det verkar främst vara personer som redan har anlag för håravfall och skallighet som kan drabbas.
Förändrad sexuell drift är den vanligaste effekten eller bieffekten av steroidbruk. I en studie rapporterade 6 av 10 steroidanvändare att de upplevt förändringar av sin sexdrift. Även om testosteron används inom sjukvården för att återställa normal sexuell funktion hos män med hypogonadism (för låg eller ingen produktion av könshormoner), har det inte samma effekt att tillföra extra testosteron om man redan har normala nivåer.
Anekdoter avslöjar att steroidanvändare ofta upplever en kraftigt förstärkt sexualdrift, särskilt i början av en kur, men det är inte något som riktigt stöds av medicinsk litteratur. Däremot finns det dokumenterade rapporter om försämrad libido efter en tids steroidbruk. Detta brukar dock återställas när (eller om, kanske ska tilläggas) testosteronnivåerna återgår till de normala efter avslutat bruk.
Tillför man testosteron utifrån sjunker den kroppsegna produktionen och testiklarna minskar i storlek inom loppet av några månader. Mängden sädesvätska kan minska och antalet aktiva spermier kan kraftigt reduceras eller helt elimineras på kort tid. Det innebär en kraftigt ökad risk för infertilitet. Den risken verkar dock vara reversibel, och fyra månader efter avslutat bruk av dopningspreparat brukar både spermieproduktionen och spermiekoncentrationen ha återgått till normala nivåer.
Gynekomasti är en onormal tillväxt av bröstkörtelvävnaden och en vanlig bieffekt av steroidbruk. I en studie uppgav nära 40 % att de drabbats av gynekomasti, och vid högre doser eller mer långvarigt bruk kan man räkna med att den siffran stiger ännu mer. Det beror på en obalans mellan östrogen och androgener eller på förhöjda nivåer av östrogen som resultat av aromatisering av cirkulerande testosteron. Det är ett ofarligt men oönskat tillstånd, som är synnerligen visuellt oattraktivt, särskilt vid låg kroppsfettprocent. Många kroppsbyggare använder antiöstrogena preparat för att motverka eller minska utvecklandet av gynekomasti, men har man väl utvecklat symptomen är kirurgi ofta det enda fungerande sättet att bli av med dem.
Akne som följd av anabola steroider kanske inte är en livshotande bieffekt, men kan vara både visuellt störande och en kraftfullt påverkande faktor på psykiskt välbefinnande. Runt hälften av alla användare av anabola steroider råkar ut för akne i någon omfattning, från enstaka kvisslor till omfattande och smärtsamma problem med bölder och fistlar. Som med mycket annat i sammanhanget är det i stor utsträckning de som redan har anlag för akne som drabbas värst.
Vad gör anabola steroider med hälsan på lång sikt?
Bruket av anabola steroider har varit en faktor inom idrotten i över 50 år. Sedan 1970- och 80-talen har det varit mycket omfattande och under senare årtionden har det spridits till grupper utanför idrotten, framför allt till män (och i mindre omfattning kvinnor) som tränar för att se bättre ut och för att bli starkare för sin egen skull, utan någon tanke på att tävla i framtiden.
Vid det här laget vet vi att långvarigt bruk av anabola steroider kan ge permanenta skador på organ och hormonsystem, samt att det finns kopplingar till ökad risk för depression och utvecklande av beroende av andra mediciner och droger. Man har observerat en fyra gånger så hög risk att dö i förtid hos styrkelyftare som använt anabola steroider jämfört med övriga befolkningen av samma ålder. Den medicinska litteraturen är dock mycket bristfällig när det gäller negativa hälsokonsekvenser på lång sikt och direkta orsakssamband hos användare av anabola steroider.
Höga doser är något som inte används under många årtionden av flertalet, utan endast under det fåtal år där man satsar som hårdast. Många av de eventuella akuta bieffekterna man riskerar att råka ut för är övergående och försvinner om och när man slutar med steroidbruket eller sänker doserna till ”underhållsnivåer”. Dessutom verkar de i stor utsträckning mest drabba individer som redan har genetiska förutsättningar att drabbas, som när det gäller håravfall och hjärtsjukdom.
Det är samtidigt värt att poängtera att majoriteten av dagens aktiva användare inte har nått medelåldern än, och därmed har inte eventuell hälsopåverkan hunnit manifestera sig. På 1960- och 70-talen var det främst hårt satsande elitidrottare som använde steroider, och många av dessa var renlevnadsmänniskor i övrigt. I en svensk studie uppgav 80 % av gamla elitidrottare att de aldrig använt några andra olagliga eller läkemedelsklassade preparat överhuvudtaget. Kanske deras i övrigt hälsosamma leverne och det faktum att de bara använde högre doser av anabola steroider under en begränsad tidsperiod, gjorde att de inte råkade ut för lika många och allvarliga hälsokonsekvenser som dagens användare riskerar att drabbas av när de blir äldre.
I dag är det mycket vanligare att man samtidigt använder en cocktail av andra mediciner och droger samtidigt. Dagens fokus bland massorna är mer på utseende än på prestation inom elitidrott. Det är inte helt ovanligt att man kombinerar anabola steroider med andra hormoner såsom insulin och tillväxthormon, med stimulantia som efedrin eller till och med amfetamin, med viktminskningspreparat som laxermedel och vätskedrivande substanser, med beta-agonister som clenbuterol och med smärtstillande mediciner och andra preparat med mer eller mindre kända hälsopåverkande effekter.
Kanske vi i framtiden kommer att se betydligt fler kroniska hälsoproblem och även dödsfall som kan knytas till dopning och anabola steroider, när dagens användare blir äldre? Ingen vet riktigt vad de doser som används i dag och inte sällan i kombination med andra droger och mediciner, egentligen gör med kroppen och hälsan på längre sikt.
Insulin och tillväxthormon, två preparat som ofta kombineras med anabola steroider
Två dopningsklassade preparat utöver anabola steroider som bör nämnas är insulin och tillväxthormon. Dessa används inom kroppsbyggning och styrkeidrott för att stimulera muskeltillväxten, förlora kroppsfett och för att stärka ledbrosk och bindväv.
Insulin i sig stimulerar inte muskeluppbyggnaden annat än vid extrema doser, men minskar nedbrytningen av muskelprotein. Insulin öppnar cellerna i både fettvävnad och muskulatur och slussar in näring i dessa. Rätt doserat och tajmat kan man maximera nyttan för muskelcellerna och minimera fettinlagringen, vilket gör insulin till ett mycket kraftfullt anabolt preparat för en kroppsbyggare. Fel doserat och feltajmat kan det, i bästa fall, innebära att man blir fet i stället för muskulös. I sämsta fall kan det leda till att man hamnar i koma och dör inom några minuter.
Testosteron och anabola steroider är inget man kan överdosera akut så att man dör omedelbart, men det kan man med insulin. Utan några stora marginaler att spela med. Den som funderar på insulindopning befinner sig förhoppningsvis på en helt annan nivå än vad de flesta som dopar sig gör – en nivå där det är mer eller mindre accepterat att det är vad som krävs för framgång. För den glade amatören lär riskerna vida överstiga eventuella fördelar.
Injektioner av tillväxthormon stimulerar den muskulära proteinsyntesen, men hos friska individer utan tillväxthormonstörningar har man inte sett att det leder till någon större muskeltillväxt i praktiken eller att det förstärker styrketräningens uppbyggande effekter. Det är dock ett mycket populärt preparat hos professionella kroppsbyggare, just därför att det effektivt ökar muskeluppbyggnaden.
Hur går det ihop? För det första är doserna man använt i kontrollerade studier inte jämförbara med vad kroppsbyggare använder. För det andra har man i studier använt tillväxthormon för sig, inte i kombination med andra preparat. Praktisk erfarenhet har visat kroppsbyggare och styrkeatleter att både anabola steroider och insulin har en synergistisk effekt med tillväxthormon. I kombination med dessa ger tillväxthormon en betydligt större muskeluppbyggande effekt än vad det gör isolerat.
Tillväxthormon är också kraftigt fettförbrännande, vilket är till nytta både vid bulk och deff. Genom att binda till somatropinreceptorer ökar det nivåerna av fria fettsyror i blodet, vilka då lättare används som bränsle. Anekdotiska bevis berättar att man kan äta mycket mer än vanligt med tillväxthormon, som en del av dopningsupplägget, och att mer av energin man äter verkar gå till musklerna i stället för att lagras som kroppsfett, vilket skulle vara till stor nytta under en uppbyggnadsperiod. Man kan dessutom lättare både öka i muskelmassa och minska i kroppsfett samtidigt, eftersom den ökade fettförbränningen beror på tillväxthormonet i sig, inte på ett kaloriunderskott med dess hämmande effekter på muskeltillväxten.
Bieffekterna man riskerar av tillväxthormondopning inkluderar karpaltunnelsyndrom, vätskeretention, akromegali, negativ påverkan på kolesterolnivåerna och insulinresistens – ett förstadium till diabetes.
Ett varningens finger
Ett antal gånger i den här artikeln har du läst om övergående bieffekter och bieffekter som bara drabbar individer med genetiska förutsättningar för att drabbas. Om du överväger att använda anabola steroider eller redan gör det: räkna med otrevliga bieffekter. Det är inte säkert att du råkar ut för dem, men om du har inställningen att det inte kommer hända dig, kommer du bli tagen på sängen när det händer.
Alla som funderar på att injicera främmande substanser i sina kroppar, bör vara medvetna om och förberedda på att det medför allvarliga risker och att något oväntat och obehagligt sannolikt kommer att hända. Risken finns också att man kommer tvingas fortsätta injicera resten av livet, om den kroppsegna produktionen av testosteron saboteras. I slutändan måste individen själv bedöma om effekterna nu är värda bieffekterna senare. Manipulerar du dina hormoner bör du räkna med att det händer något oförutsett förr eller senare.
Avslutande tankar
Dopning och anabola steroider är en del av idrotten och har blivit en del av den allmänna gymkulturen. På många fronter pågår det entusiastiska och påkostade försök att begränsa och minska den användningen. Beundransvärda initiativ, men ska man vara realistisk så existerar ”100 % ren idrott” och dopningsfria gym bara som en utopi. Möjligheten till en dopningsfri idrott är utan tvivel något att sträva efter, men oavsett vilka förbud och straff som finns och oavsett vilka skräckvisioner om hälsoeffekter som målas upp, kommer den som verkligen vill dopa sig att dopa sig.
Därför är det värdefullt att det finns objektiv information om vad som händer, för alla som väljer att ta den vägen. Från positiva effekter som en högpresterande kropp och förbättrad återhämning till den långa raden av möjliga bieffekter de riskerar att råka ut för.
Jag som skrivit artikeln är varken för eller emot dopning i sig. Jag skulle vilja se en dopningsfri idrott där alla tävlar på lika villkor, men jag har samtidigt svårt att se en realistisk möjlighet till något sådant inom en överskådlig framtid. Jag tycker också att en vuxen individ ska få ta ansvar för sin egen kropp. Vem fuskar man mot om man inte tävlar i en idrott där motståndarna åtminstone förväntas vara rena? Hälsokonsekvenser finns absolut, men borde inte cigaretter och alkohol också förbjudas i sådana fall? Otroligt många fler dör av rökning än av steroidbruk.
Jag har inte svaren på dessa frågor, men jag hoppas att den här artikeln har givit användbar information. Information för den som redan använder anabola steroider och kanske avskräcks av de potentiella hälsoriskerna eller kan vidta åtgärder för att minimera biverkningarna. Information för den som funderar på att börja använda anabola steroider och som förhoppningsvis har mer kunskap att basera ett sådant beslut på. Och inte minst information för den som är emot allt vad dopning heter och som med nyfunnen kunskap även kan informera andra om riskerna.
Finns det risker och hälsovådliga bieffekter med steroidbruk? Absolut.
Drabbas alla av dessa bieffekter? Nej.
Gener avgör inte bara hur väl man svarar på steroider, utan också vad och hur mycket man tål. Ett av problemenen är att du aldrig på förhand kan veta om du hör till de som kommer att drabbas av mer eller mindre allvarliga bieffekter. Vissa kan använda stora mängder dopningspreparat i årtionden utan att uppvisa några speciella negativa hälsokonsekvenser. Andra drabbas av oönskade bieffekter rätt omgående i samband med att de börjar använda anabola steroider eller andra dopningspreparat.
Oavsett vad du tycker om anabola steroider och användandet av dessa, både inom idrott och för personligt bruk, är det alltid en fördel att ha tillgång till opartisk information om det du diskuterar. Jag hoppas att den här artikeln har bidragit till belysa ett kontroversiellt ämne.
* * *
Fler artiklar av Andreas Abelsson hittar du här!
Referenser
- Abuse of anabolic-androgenic steroids and bodybuilding acne: an underestimated health problem. J Dtsch Dermatol Ges. 2007 Feb;5(2):110-7
- Adaptation of human skeletal muscle to training and anabolic steroids. Acta Physiol Scand Suppl 2000; 646: 1–52
- Adverse cardiovascular effects from the use of anabolic-androgenic steroids as ergogenic resources. Subst Use Misuse. 2014 Jul;49(9):1132-7
- Affective and psychotic symptoms associated with anabolic steroid use. Am J Psychiatry 1988; 145: 487–90
- Anabolic androgenic steroids abuse and liver toxicity. Mini Rev Med Chem. 2011 May;11(5):430-7
- Anabolic steroid abuse and cardiac death. Med J Aust 1993; 158: 346–8
- Anabolic Steroid Effect on the Liver. Curr Sports Med Rep. 2018 Mar;17(3):97-102
- Anabolic steroid-induced hepatotoxicity: is it overstated? Clin J Sport Med 1999; 9: 34–9
- Anabolic steroid-induced tendon pathology: a review of the literature. Med Sci Sports Exerc 1991; 23: 1–3
- Anabolic steroids increase exercise tolerance. Am J Physiol Endocrinol Metab 2001; 280: E973–81
- Anabolic-androgenic steroid effects on endocrinology and lipid metabolism in athletes. Sports Med 1988; 6: 327–32
- Androgen abuse and increased cardiac risk. South Med J. 2012 Dec;105(12):670-4
- Androgenic steroid effects on serum hormones and on maximal force development in strength athletes. J Sports Med Phys Fitness 1987; 27: 38–46
- Androgenic-anabolic steroids induced body changes in strength athletes. Phys Sportsmed 2001; 29: 49–66
- Body composition and anthropometry in bodybuilders: regional changes due to nandrolone decanoate administration. Int J Sports Med 2001; 22: 235–41
- Body compostion changes in bodybuilders: a method comparison. Med Sci Sports Exerc 2004; 38(3): 490–7
- Cardiomyopathy and cerebrovascular accident associated with anabolic-androgenic steroid use. Phys Sportsmed 1988; 16: 109–14
- Cardiovascular effects of anabolic steroids in weight-trained subjects. J Clin Pharmacol 1996; 36: 1132–40
- Cardiovascular effects of androgenic-anabolic steroids. Med Sci Sports Exerc 1995; 27: 1252–62
- Changes in neuromuscular performance and muscle fiber characteristics of elite power athletes self-administering androgenic and anabolic steroids. Acta Physiol Scand 1984; 122: 535–44
- Comparison of the effects of high dose testosterone and 19-nortestosterone to a replacement dose of testosterone on strength and body composition in normal men. J Steroid Biochem Mol Biol 1991; 40: 607–12
- Doping with anabolic androgenic steroids (AAS): Adverse effects on non-reproductive organs and functions. Rev Endocr Metab Disord. 2015 Sep;16(3):199-211
- Effect of androgenic anabolic steroids on sperm quality and serum hormone levels in adult male bodybuilders. Life Sci 2001; 68: 1769–74
- Effects of androgenic-anabolic steroids on neuromuscular power and body composition. J Appl Physiol 1983; 54: 366–70
- Effects of high doses androgenic-anabolic steroids on haematologic parameters in bodybuilders. 8th FIMS European Sports Medicine Congress; 1995 Oct 23–27; Granada, 80
- Effects of self-administration of high doses androgenic-anabolic steroids on fibrinolytic activity in non elite bodybuilders. Fibrinolysis 1996; 10Suppl. 2: 53–4
- Effects of supraphysiologic doses of testosterone on mood and aggression in normal men: a randomized controlled trial. Arch Gen Psychiatry 2000; 57: 133–40
- Endocrine effects in female weight lifters who self-administer testosterone and anabolic steroids. Am J Obstet Gynecol 1991; 165: 1385–90
- Gynaecomastia in bodybuilders. Br J Clin Pract 1995; 49: 172
- High-dose anabolic steroids in strength athletes: effects upon hostility and aggression. Hum Psychopharmacol Clin Exp 1990; 5: 349–56
- History of anabolic steroid use in sport and exercise. In: Yesalis C, editor. Anabolic steroids in sports and exercise. 2nd ed. Champaign (IL): Human Kinetics, 2000: 51–72
- Increased aggressive responding in male volunteers following the administration of gradually increasing doses of testosterone cypionate. Drug Alcohol Depend 1995; 40: 73–9
- Increased premature mortality of competitive powerlifters suspected to have used anabolic agents. Int J Sports Med 2000; 21: 225–7
- Influence of anabolic steroids on body composition, blood pressure, lipid profile and liver function in bodybuilders. Int J Sports Med 1991; 12: 413–8
- Medical consequences of doping with anabolic androgenic steroids: effects on reproductive functions. Eur J Endocrinol. 2015 Aug;173(2):R47-5
- Psychiatric and medical effects of anabolic-androgenic steroid use in women. Psychother Psychosom 2000; 69: 19–26
- Psychological and behavioural effects of endogenous testosterone and anabolic-androgenic steroids: an update. Sports Med 1996; 22: 367–90
- Psychological moods and subjectively perceived behavioral and somatic changes accompanying anabolic-androgenic steroid use. Am J Sports Med 1992; 20: 717–24
- Serious cardiovascular side effects of large doses of anabolic steroids in weight lifters. Eur Heart J 1996; 17: 1576–83
- Testosterone dose-response relationships in healthy young men. Am J Physiol Endocrinol Metab 2001; 281: E1172–81
- Testosterone-induced increase in muscle size in healthy young men is associated with muscle fiber hypertrophy. Am J Physiol Endocrinol Metab 2002; 283: E154–64
- Testosterone-induced muscle hypertrophy is associated with an increase in satellite cell number in healthy, young men. Am J Physiol Endocrinol Metab 2003; 285: E197–205
- The effect of anabolic steroids on the gastrointestinal system, kidneys, and adrenal glands. Curr Sports Med Rep. 2006 Apr;5(2):104-9.
- The effects of anabolic steroids on myocardial structure and cardiovascular fitness. Med Sci Sports Exerc 1993; 25: 1240–5
- The effects of supraphysiologic doses of testosterone on muscle size and strength in normal men. N Engl J Med 1996; 335: 1–7
- The influence of testosterone and human aggression. Br J Psychol 1991; 82: 1–28
- Ventricular thrombosis and systemic embolism in bodybuilders: etiology and management. Ann Thorac Surg 2000; 70: 658–60
Intressant läsning! Mycket uppfriskande med en opartisk faktabaserad artikel om ämnet, man stöter annars oftast på antingen förespråkare eller raka motsatsen.
Tack för en mycket bra och balanserad artikel.
Väldigt intressant!
Kul med objektiv läsning inom detta ämnet.
Jag var dock en sak jag vill ni tittar djupare på eller förklarar djupare och det är doserna professionella bodybuilders använder. Snurrar så mycket siffror man blir snurrig ^^
Kollar man på jay cutler så säger han själv att doserna forumen påstår dem ligger på är galet höga och många ”svenssons” tar mer preparat än dem själva gör. I samma intervju säger han vad han själv använder och det är bara lite över 1200mg per vecka av testosteron sen en massa annat också självklart.
Tack för intressant läsning
Det finns inte mycket mer än anekdoter och personliga uttalanden i frågan. När det gäller proffsens egna uttalanden om sina doser kanske det är bäst att utgå från att det inte handlar om sanningsenliga sådana.
I och med Dallas McCarvers död förra året vi ett obduktionsprotokoll där bland annat hans faktiska testosteronvärden redovisas. De värdena får man inte av 1200 mg i veckan. Högst sannolikt hörde han till den grupp byggare som låg högst vad gäller doser.
Sedan kan man också föra argumentet att de kroppsbyggare som blir allra bäst inte bara har gener för att svara bra på träning, utan också gener för att svara bra på (och tåla) dopning. Så de kanske inte behöver lika höga doser som amatörbyggaren på hög nivå som kämpar för att bli proffs.
Tror nog också generna för att svara på gym och hormoner spelar stor roll.
Tack för klargörandet.
På vilket sätt skulle artikeln vara ”objektiv”, har den granskats av någon utomstående som är insatt i ämnet?
Jag kan också ifrågasätta den påstådda objektiviteten i bl.a. förorden som säger ”Samtidigt vet vi att riskerna är höga och anser att bäst vore om ingen dopade sig.” Höga risker i förhållande till vad?
Både skribenten samt Styrkelabbet vet att som inom det mesta så är dosen nyckeln till huruvida något är riskabelt eller inte. Jag tycker det vore mer passande att uttrycka sig mer neutralt i riskfrågan givet att det inom allt som konsumeras, mat, dryck, alkohol, sex osv finns de som inte klarar att hålla sig till måtta utan spårar ur. Så även med anabola androgena steroider. Men det är självklart inte riktigt steroidernas fel, precis som det inte är alkoholens fel, eller matens fel hos personer med grav fetma som dör en för tidig död utan snarare att betrakta som en felkalibrering hos brukaren.
Artikeln tycker jag dock är bra sammantaget, men objektiv och helt saklig är den inte. Det är de små nyanserna som är skillnaden, och där tappar den lite trovärdighet är min åsikt.
Med objektiv menar åtminstone jag här betydelsen ”opartisk”. Jag försöker undvika att blanda in moraliska värderingar.
Kan köpa den förklaringen och det tycker jag hade varit en bättre benämning.
Det är utan tvekan den mest objektiva jag har läst inom ämnet. Förordet var från Daniel och Philip och deras personliga stälningstagande i frågan.
Då kan jag lite elakt konstatera att du kanske aldrig omgivit dig med någon som använt steroider alternativt inte besökt någon av de oändligt många internethemsidor, forum mm som behandlar ämnet tämligen odramatiskt.
Det finns, tro det eller ej, människor som är mycket välutbildade och insatta i den medicinska aspekten av steroider som regelbundet använder steroider på ett mycken ansvarsfullt sätt. Och med ansvarsfullt menar jag inte den moraliska legala aspekten utan den hälsomässiga och därmed gör regelbundna kontroller av såväl allmänhälsa som specifikt det som är det absolut mest farliga nämligen påverkan på hjärt- och kärlhälsa och blodtryck som visserligen ofta är sammanlänkade.
På rent anekdotiska ”bevis” kan jag konstatera att det finns nyanser av felaktigheter i artikeln, tex är påverkan på blodtryck sm artikeln i mitt tycke underdriver riskerna med. Det står utom all tvivel att vissa preparat på vissa individer skjuter blodtrycket i höjden så till den milda grad att att det kan vara livshotande. Det här är dock som allt, dosberoende och individuellt och det är inga problem för en normalbegåvad att hålla koll på detta.
Jag är mycket väl bekant med den sidan av internet och folket samt deras kunskaper som i många fall vida överstiger många läkares.
Jag syftar på en objektiv artikel som inte tar någon direkt ställning för eller emot men varnar för den potentiella negativa delen samt försiktigt tar sin skyldighet i samhället att inte glorifiera något som i fel händer lätt kan bli just ett missbruk.
Sen har skribenten gjort helt rätt i att använda sig av studier och det som finns att hämta där och inte dykt in på något forum (som jag väljer inte nämna) där kunskapen är väldigt hög och erfarenheten lång då detta inte hade varit ansvarigt.
Håller du till på någon sådan sida så vet du även att ingen på ett sånt forum råder folk att börja använda utan snarare motsatsen, där om någon kommer och frågar så påpekas, läs på noggrant, läs till du förstår riskerna sen fatta ett utbildat beslut sen kan du be om råd.
Visst som du säger risken med blodtryck kanske kunde hävts fram mer men då hade han fått bena ut artikeln så mycket mer än vad som är nödvändigt för syftet.
Nej, jag tycker inte ett ytterligare utbenande hade skadat syftet med artikeln, tvärt om.
Det är endast genom att, likt i de studier som presenteras och analyseras map träning och muskeltillväxt i övrigt på Styrkelabbet, som man kan seriöst distansera sig från enkla tolkningar och faktiskt öppet visa vilka begränsningar som finns inom området. Vi läser sida upp och sida ner om enskilda studier avseende muskeltillväxt vid träning baserat på olika frekvens och volym tex.
Hade samma metod använts på studier avseende steroiders eventuella negativa (och positiva för den delen) konsekvenser hade slutsatsen varit MYCKET mer restriktiv. Det underlag som finns avseende koppling mellan steroider och våld tex hade inte i något annat ämne ansetts speciellt bevisat, litet underlag och mindre väl genomförda studier.
Tycker ni är ute och cyklar med denna artikel. Har läst era artiklar med behållning men nu får jag en dålig smak i munnen. Pinsamt att kalla artikeln neutral då känslan den lämnar mig som läsare med att det kanske vore en god ide att ge min träning en liten knuff och då är jag ändå en 50-årig gubbe… Vad sonen ska dra för slutsatser av detta vill jag inte tänka på.
Kan du vänligen påoeka exakt vad i deras artikel som ger dig denna känsla och gör dig rädd för vad sonen skulle dra för slutsats. Med risk för att dra förhastad slutsats så antar jag att det är faktumet att artikeln faktiskt är neutral och helt faktabaserad utan ståndpunkt för vare sig ena eller andra hållet som ger dig denna dåliga smak.
Som artikeln nämner så finns faktiskt psykiska och hälsomässiga fördelar med aas på samma sätt som det finns nakdelar. Och med risk för att låta som en riktig nöt så om sonen din skaffar sig ett utbildat beslut att börja med detta så är det hans beslut. Och med det vill jag säga att jag inte på något vis är för användandet av aas, men vill någon börja så kommer denne göra det och då är det bättre med faktaorienterade artiklar som denna.
Runt 85 % av artikeln består av varningar och beskriver negativa effekter.
Tycker du det vore mer neutralt att helt utelämna de vetenskapligt bevisade positiva, prestationshöjande och tillväxtfrämjande effekterna för en 100 % ensidig propagandaartikel?
Artikeln beskriver inte åsikter. Den beskriver dokumenterade effekter och tar upp både de effekter man dopar sig för och de risker man kan råka ut för om man jagar dessa effekter. Det är tråkigt att höra att du uppfattar det som icke neutralt.
Om jag får fortsätta lite så har jag en liten notis som jag i efterhand faktiskt saknade.
Det är lite synd att det manliga hormonet har blivit så svartmålat som det har blivit för det gör det nästintill omöjligt att få hormonersättning när ens egna nivåer är låga nog för att orsaka depression.
Detta är även en anledning till att många går den mörka vägen och köper sig aas från skuggorna på nätet. Läser man på forum får man uppfattningen att det är en kraftigt växande skara som bara vill ha ut högre kvalitet ur livet när dem inte får hjälp via vårdsystemet.
Självmedicinering är väl i grunden vad det handlar om och det tror jag knappast är hälsobringande. Och med all respekt för vad andra läser in så är min slutsats av artikeln att det inte verkar så tokigt med anabola.och det tror jag andra sammanställningar skulle kunna motsäga. Sedan är det väl inga negativa beskrivningar av biverkningar att det de facto är olagligt.
Att man blir starkare och får mer muskelmassa och bättre återhämtning av anabola steroider är inte några hemligheter. Skulle jag påstått något annat i artikeln hade jag ljugit. Det är för dessa effekter de som dopar sig dopar sig. Gör man det så riskerar man också en rad biverkningar. Ingen dopar sig för de möjliga hjärtproblemet eller leversjukdomarna. Jag tycker det är bäst att ta upp båda sidorna av myntet och beskriva dessa så sakligt och, ja, neutralt, jag kan. Om du tycker att infertilitet, hjärtproblem, leversjukdomar och njurtumörer, vilka är bieffekter jag tar upp, bland många andra, bidrar till att det ”inte verkar så tokigt med anabola” så får det stå för dig, men personligen har jag svårt att läsa in ett hälsofrämjande budskap i artikeln. Dessa dopningsklassade preparats uppbyggande egenskaper är odiskutabla, och det är inget jag försökte sopa under mattan, men jagar man dessa riskerar man också att drabbas av mer eller mindre farliga bieffekter. Från en finne på ryggen till omedelbar död om delen om insulin räknas med.
För övrigt verkar testosteronterapi vara effektivt för att behandlade depressionssymptom hos män, men då bör det givetvis vara kontrollerar läkarbehandligt.
En alldeles ny metaanalys ger stöd för detta.
”Testosterone treatment appears to be effective and efficacious in reducing depressive symptoms in men, particularly when higher-dosage regimens were applied”
Ur https://jamanetwork.com/journals/jamapsychiatry/article-abstract/2712976
Jo, men då är det läkare som behandlar. Och att introducera ämnet med att säga ”Låt personer själva bestämma över sina egna kroppar och vad de vill göra med dem, så länge det inte går ut över någon annan.” tycker jag är aningslöst när det finns en koppling mellan bruk av anabola och bruk av våld mot andra. Men ok,visst redovisas risker i artikeln. Tycker ändå den öppnar dörrar i onödan. Med det sagt lägger jag nu av med inläggen i ämnet. Träna på och träna rent och sunt!
Tack för en mycket bra artikel Andreas!
Detta med testosteronterapi som behandling mot depression verkar också väldigt intressant. Är detta någonting som används inom sjukvården någonstans i världen idag? Hur ser den svenska sjukvården på detta?
Tack för en bra artikel!
Jag använde steroider från att jag var 19 till 26, slutade av den enkla anledning
att jag åkte dit. Annars hade jag förmodligen fortsatt. Jag tävlade inte, skadade
inte någon, tog långa uppehåll mellan kurer och och skötte mig i övrigt. Jobbade,
betalade skatt, duktig medborgare. Söp inte, tränade och åt bra, annat än de flesta i min ålder så jag såg inga konstigheter med mitt bruk. Att bli tagen av polisen var så här i efterhand en nyttig erfarenhet.
Först och främst så var livet väldigt inrutat, vanliga optinojan, livet utöver resultat på gymmet och i spegeln var inte mycket till liv egentligen. Det handlar
lika mycket om hur hobbyn kan ta över som med missbruket. Men den sociala
stigman av att torska, att bli hämtad på jobbet av polis, husrannsakan hos ovetande sambo, ångesten i väntan på rättegång, besvikelsen hos familj, efterspel med besök hos sociala myndigheter, etc. Det var jag inte beredd på och det tog hårt. Innan man torskar tror man att man är osårbar, sköter ju bara sitt, man är ju inte kriminell eller gangster, men när du väl står där skiter samhället i allt det där. Så utöver ovan och de uppenbara fysiska och psykiska riskerna som är listade i artikeln skulle jag vilja lägga till några;
Dagens preparat är till stor del tillverkade i underground labb, alltså alltifrån riktiga
laboratorium till att någon blandar ihop hemma i köket med en cigg i käften. Det injicerade jag glatt utan att egentligen fundera över huruvida det var sterilt, kontaminerat
eller ens att det innehöll vad det skulle.
Stegringen i missbruket som artikeln nämnde. Från låga doser till en buffé av olika
preparat, gärna med några andra mediciner för att förhindra bieffekter.
Korta kurer blev 4-5 månader. I slutet var efedrin under dagarna och valium innan läggdags inga konstigheter. Allt detta i tanken om att jag var frisk och hälsosam. Jag tror här de största riskerna ligger, när man utsätter sin kropp för en drogcocktail i kombination med AAS.
Sedan ska man inte glömma att de du handlar preparat av sällan pysslar med enbart
detta, de flesta har grova kriminella kopplingar. Finns alltid en risk att du hamnar i situationer du inte vill hamna i, utöver lagens långa arm.
Många av de synliga och kännbara bieffekterna är reversibla. Vad för effekter man
får i långa loppet efter avslutat bruk får man vänta och se, de som jag ser som största
fysiska riskerna påverkan av ens egen hormonproduktion och hjärt/kärlsjukdomar.
Nu har jag haft tur i det första fallet, jag har fungerade libido och har fått två barn.?Jag är säker på att min egenproduktion har fått sig en törn, men så länge det funkar
där nere och jag mår bra så väljer jag att inte undersöka mina testosteronnivåer.
Jag fick problem med gynokomasti och blev opererarad när jag var 30 år, symptomen
kom alltså fyra år efter avslutat bruk. Annat än det har jag prostatit, inte en ovanlig
sjukdom hos män, men inte när man är 37 år gammal. Har det något med tidigare bruk
att göra? Oklart, men hade jag vetat att jag riskerat den här försämringen av livskvaliteten
av att bruka AAS hade jag aldrig provat.
Det är lustigt det där, när man är 20-25 tror man att man är smartast i världen, från
25 år och framåt slår ödmjukheten till. Jag kan tillägga att jag fortfarande tränar 3-4 dagar
i veckan, är faktiskt starkare nu än när jag brukade AAS … Tränar för att jag mår bra av det
och tycker det är roligt, att äta optimerat och ta massa kosttillskott-tiderna är över.
En jävla massa babbel men kanske intressant för någon 🙂
Bra artikel! Jag själv har aldrig kurat men efter att ha pratat med några som har har jag förstått att psyket ofta tar en bra smäll efter kur. Med testosteronnivåer i botten mår man inte bra direkt, och i kombination med att man blir svagare och svagare för varje pass trots att man sköter sig 100% i övrigt tär på psyket och leder lätt till att man kliver på steroiderna igen, gärna med lite större dos denna gång – och där är karusellen igång. Det är nog det som gjort att jag själv avstått.
Det stämmer att psyket tar en smäll, men hur väl du har planerat din ”kur” och ”pct”. Gör du rätt och är noggrann så kan smällen mer vara ett fingerknäpp än en käftsmäll. Att styrkan gå ner stämmer absolut och dessutom sker ganska snabbt men är man helt inställd på att detta kommer hända och planerar sin träning runt ens förmåga mer än sitt ego så behöver inte det vara något som sargar psyket för mycket.
Det är en av många anledningar till varför man måste vara väldigt påläst och kunnig i hur kroppen fungerar, framförallt hormonellt. Pga att nivån denna kunskapen är det väldigt hög på dessa forum så är det väldigt intressant att hålla till där. Ibland är dessa decennier före den officiella medicinska vetenskapen i kunskap.
Nog glorifierande av aas, för risker finns och dem kan vara riktigt allvarliga och det speciellt om man inte vet vad man gör, vilket är majoriteten av oss. Så ingenting någon bör börja med, men skulle dem göra så ändå så är kunskap deras vän på vägen.
Att man kan hantera att gå av både psykiskt och fysiskt utan några
större dippar är fullt möjligt, det svåra ligger i att man ska vänja sig vid att någon gång träna utan AAS. Kurar du med jämna mellanrum som 40-åring så har jag
rätt svårt att tro att dina hormonnivåer återhämtar dig som när du är 25 när du väl lägger ner. Alternativet är förstås att inte gå av. Jag tror att majoriteten av
de svennebananer som dopar sig inte ens har skrapat på ytan vad smartare träning hade gjort för deras fysiker utan AAS. Då blir väldigt svårt att motivera att gå av.
Hurvida man återhämtar sig hormonellt eller inte är individuellt samt över vilket tidsspann man ser på. Har läst en del studier som visat på att 18-20 månader efter avslutad kur är så gott som alla helt återhämtade så när som på någon enstaka nmol och att risken att man för alltid förstör sin hpta mer eller mindre är helt fel. Nu har testgrupperna varit väldigt små så en nypa salt är nog bra, men det skapar en annan bild ändå.
Tar vi trt som utförs av läkare på recept som exempel så verifierar dem en hel del. Titta på när någon som blir behandlad vill skaffa barn så kan dem få igång egenproduktionen trots år av behandling.
Läste om en studie som planerades i indien där dem till och med hade hypoteser att om din egenproduktion var väldigt dålig så kunde en kortare trt följt av en behandling för att återstarta till och med kunde höja ens egenproduktion. Dem sa i still med att ens hpta kunde vara skadad och att en nedstängning kunde i viss grad reparera skadan likt en hjärtstartare vid hjärtflimmer. Har dock inte sett mer så ingen aning om den är påbörjad, avslutad eller avskrevs direkt. Men var en intressant hypotes ändå.
De studier som finns på steroidbrukare indikerar definitivt att de efter avslut av bruk har betydligt sämre egenproduktion jämfört kontrollgrupper. Se tex:
https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0161208
”Former AAS abusers exhibited significantly lower plasma testosterone levels and higher frequencies of symptoms suggestive of hypogonadism than healthy control participants years after AAS cessation.”
Det finns fler som indikerar samma sak, som grupp får tidigare brukare sämre nivåer av testosteron, lägre libido, sämre spermavärden mm jämfört de som inte dopar dig.
Däremot så finns det mycket lite som tyder på att man kan bli permanent steril av att bruka steroider. Återställandet av egenproduktion av testosteron och spermaegenskaper är inte samma sak.
Jag tycker artikeln borde tagit upp att anabolasteroider som insulin ökar åderförkalkningen. Dödligheten bland styrkelyftare i de tyngre viktklasserna är större än
i de lättare klasserna. Många unga kanske inte tycker det spelar någon roll om de förkortar
sina liv 20 – 30 år. Jag har ingen statistik, men de borde skapas . Men problemet är uppenbart att det är förbjudet. Men avstängning för doping bör förlängas, så att det blir längre och längre efterhand, och testerna måste ökas.
Finns det ett samband som är styrkt avseende åderförkalkning?
Artikelförfattaren tar upp negativ inverkan på hjärta och kärl, det borde rimligen gå in under den risken kan man tycka.
Men att dödlighet för att man är stor och stark och väger +120 kg jämfört 70 kg behöver inte nödvändigtvis bero på steroider, som artikeln tar upp. Vi ser inte många som väger 120 kg överhuvudtaget som blir så värst mycket äldre än 60 bast…
Vad menar du är förbjudet, att ta fram statistik? Det svåra är väl snarare att förstå vad exakt det är man tar fram statistik på.
Väldigt bra artikel!
Men en sak undrar jag och det är effekten på kroppen när man slutar ta steroider. En del menar att nan behåller alla muskler, andra.att allt försvinner.
Varken eller.
Som artikeln nämner så bildas nya satellitceller som borgar för mer muskler även efter avslutat administration av steroider. Samtidigt finns det tydliga tecken på att steroiderna över tid ger brukaren sämre förutsättningar att behålla muskler vid träning då endogen testosteronproduktion överlag ser ut att minska.
Det hela beror lite på när i träningskarriären intar steroider så att säga. Gör du det i början av din karriär efter låt säga 2-3 års träning och ENDAST kör 1 normal kur på 12-14 veckor finns det gott hopp om att behålla det mesta.
Har du legat på steroider mer eller mindre konstant under 5-10 år kommer du tveklöst att tappa en hel del den dagen du slutar. Dock har du kvar den positiva effekten med tex satellitceller.
Det hela är snarare en svår fråga utan exakt svar som beror på massor med omständigheter. Det är tyvärr ganska vanligt med något av ”oseriösa” brukare som enbart tränar när dom intar steroider så alla utfall är möjliga.
Tack Gorm!
Det var ett bra svar. Tack!
Ja det har blivit ganska vanligt med ”oseriösa” brukare eller som helt enkelt inte har den kunskapen som krävs.
Har några vänner som blivit stora snabbt och alla säger samma sak. Man slutar inte efter en kur, eftersom det fungerar. Ungefär som att man inte har sex en gång.
Fantastisk artikel. Tack för att du lagt så mycket tid på den. Och din syn på det hela, man hittar bara massa negativa saker om doping eller enbart positiva artiklar. Men du ger en bild som varken för eller emot! Woow
Vad som dock inte har tagits upp är andra risker som även brukare i regel inte är medvetna om.
Dessa är att man riskerar att få i sig okända ämnen i sin kropp, speciellt om man köper produkter på nätet eller från säljare som inte kan garantera att det kommer ifrån en seriös återförsäljare där tillverkningen gått rätt till med en hög standard.
Burkar som ser proffsiga ut med serienummer etc som man kan använda för att ”verifiera” att det är ”bra saker” är något vem som helst mer eller mindre kan fixa i dagens läge.
Själva produkten i sig behöver det inte alls vara något fel på i det avseendet att det funkar som det ska.
Men många av dessa produkter är förorenade med bland annat tungmetaller som kommit till vid tillverkningen då man helt enkelt inte har samma utrustning eller rutiner som ett seriöst läkemedelsbolag.
Många av dessa tungmetaller går inte ur kroppen eller gör det väldigt långsamt så när väl biverkningarna blir påtagliga så är det redan försent.
Vad alla dessa föroreningar gör emot kroppen både kortsiktigt och långsiktigt är ju väldigt svårt att svara på, speciellt om det rör sig om flera olika.
Men vi kan ju anta att många proffs och idrottsmän får tag på ”grejer” av betydligt bättre kvalité än den vanliga amatören som beställer på nätet och hoppas på det bästa.
Hur många mg testestorn kan man ta max per veck för att inte hämma den egna produktionen? I syfte av att bara få en bra balans? Börjar närma mig 40
Fråga läkaren du får testosteron utskrivet av.
Så fort du tillför testosteron exogent (utifrån) hämmas din egna produktion, och stängs så småningom av helt. Så det är alltså antingen eller som gäller, det går inte att bibehålla egen produktion om du samtidigt tillför testosteron utifrån.
När (om) du sen slutar tillföra yttre testosteron startar din egen produktion igen, men det kan ta veckor/månader, det är individuellt.