Styrkelyftaren Sofia Loft

Skador hos svenska styrkelyftare: hur, när och varför?

Styrketräning är en förhållandevis säker aktivitet. Detta faktum har nog de flesta som gillar att lyfta skrot fått höra någon gång.

I idrotten styrkelyft, där tävlingen består i att lyfta så mycket vikt som möjligt i knäböj, bänkpress och marklyft, har styrketräning av förklarliga skäl en central roll. Därför borde styrkelyft även vara en förhållandevis säker sport – eller?

Vår forskningsgrupp publicerade för bara en månad sedan den hittills största vetenskapliga undersökningen (Strömbäck, 2018) av skador hos styrkelyftare i Sverige, och i det här inlägget tänkte jag berätta vad vi kom fram till.

Hur vanligt var det med skador?

Den korta versionen av resultaten lyder som följer. Av de 104 tillfrågade styrkelyftarna hade …

  • 70 % besvär med skada vid tillfället för studien.
  • 87 % hade haft besvär det senaste året.
  • Dock var endast 16 % så drabbade att de avstod träning på grund av sin skada.

Observera att en skada definierades som ”besvär av skada/smärttillstånd som hämmade lyftaren i sin styrkelyftträning”.

För den lite längre versionen av resultaten, samt hur du bör tolka dem och hur du kan använda den här informationen – fortsätt läsa!

Lars Berglund

Lars Berglund är fysioterapeut, medicine doktor i fysioterapi samt driver sin egen fysioterapeutmottagning i Umeå: www.LBfysioterapi.se.

Varför genomfördes studien?

Syftet med studien var att undersöka förekomst och karaktär av skador hos svenska styrkelyftare, med särskilt fokus på att undersöka skillnader mellan män och kvinnor, samt analysera eventuella riskfaktorer för skador.

Anledningen till varför studien genomfördes var delvis för att tidigare studier i ämnet dels började vara väldigt gamla, dels för att de genomförts med flera större brister i deras design. I en tidigare systematisk översikt har vi i forskargruppen i Umeå sammanställt dessa studier (Aasa, 2016).

Sammanfattningsvis visade de tidigare studierna att skadefrekvensen i styrkelyft är relativt låg, uppskattningsvis hälften av skadefrekvensen inom vissa bollsporter. I detta sammanhang ska också nämnas att de studier som utförts tidigare (det har endast utförts fyra tidigare studier mellan åren 1983 och 2011) har utförts på väldigt varierande omfattning av deltagare och hur urvalet av deltagare gått till har också varit väldigt bristfälligt beskrivet. En annan orsak varför det var motiverat att genomföra en ny studie är den stora ökningen damlyftare i styrkelyft i Sverige och internationellt och att de tidigare studierna på styrkelyft endast inkluderat sammanlagt 50 kvinnor vilket inneburit att tidigare studie inte kunnat göra analyser av skillnader/likheter mellan män/kvinnor.

Slutligen visade granskningen av tidigare studier att specifika riskfaktorer till skadeförekomst hos styrkelyftare inte undersökts särskilt utförligt. Trots detta finns i dagsläget finns många bud från olika håll; idrottsförbund, terapeuter etc. om varför styrkelyftare får besvär med skador. Syftet med studien inkluderade därför också att undersöka om det fanns några specifika bakgrundsfaktorer (t ex kön eller ålder), livsstilsfaktorer (t ex kostvanor eller droger), träningsfaktorer (t ex träningsfrekvens och dylikt) eller omgivningsfaktorer (t ex om man hade en tränare) som kunde associeras till ökad förekomst av skador.

Hur genomfördes studien?

Studien genomfördes som en webbenkät. Deltagarna rekryterades via urval från Svenska styrkelyftförbundets databas och ranking över herrar och damer på seniornivå som genomfört en tävling under 2014. För att studiens resultat skulle bli generaliserbara för en större mängd lyftare och representera en “medellyftare” exkluderades de bästa 25% av lyftarna på både herr och damsidan.

Enkäten bestod av frågor som innefattade enkel information som ålder, kön, längd och vikt, träningsvariabler såsom personbästa, träningsfrekvens, om man hade en tränare, och så vidare, samt frågor om livsstilsrelaterade faktorer som alkoholkonsumtion. Därutöver fick också de deltagare som rapporterade att de hade besvär med skada någonstans i kroppen, antingen just nu eller under det senaste året, även fylla i en del av enkäten som handlade om just deras skada. Frågorna syftade där att kunna ringa in lyftarnas besvär så specifikt som möjligt via en enkät.

Efter att enkäterna besvarats och samlats in analyserades svaren dels med enkel statistik i form av beskrivningar av exempelvis svarsfrekvens, skadeplats med mera, dels med statistiska tester för att undersöka möjliga associationer mellan olika bakgrunds-, tränings- och livsstilsfaktorer som skulle kunna vara kopplade till förekomst av skada.

I tabellen nedan finns några beskrivande data för att du ska få en uppfattning om deltagarnas bakgrund och träning.

Tabell över styrkelyftarnas demografi

Klicka för större bild

Hur definierades skada?

Den höga förekomsten av skador i studien (70 % vid studietillfället) kan förklaras på flera sätt. Till att börja med definierade vi skada som “besvär av skada/smärttillstånd som hämmar lyftaren i sin styrkelyftsträning”. Genom denna breda definition på skada räknade vi med att fånga in besvär som vi erfarenhetsmässigt vet förekommer hos styrkelyftare och som de också söker vård för. Det är sällan styrkelyftare måste hoppa över träning helt eftersom styrkelyft och styrketräning generellt är en väldigt bra träningsform där man kan reglera rörelseomfång och belastning utifrån om man upplever besvär, vilket gör att man ofta inte helt behöver avstå träning fastän man har ont och/eller har en reell vävnadsskada. Genom detta resonemang ansåg vi att den “vanliga” definitionen på skada som används inom idrottsmedicin, det vill säga att en skada likställs med ett tillstånd som ger konsekvensen att idrottaren måste avstå träning/tävling i en viss tidsperiod, inte var relevant för att fånga in skador hos styrkelyftare.

Vidare kan man också tänka sig att när man som styrkelyftare blir tillfrågad att delta i en forskningsstudie om skador och styrkelyftare kan det mycket möjligt också vara så att det i större utsträckning är de lyftare som anser sig vara skadade också är de som är mer positiva till att delta i studien och svara på frågor.

Var sitter skadorna/besvären och vilken typ av besvär är vanligast?

Skadeplats hos styrkelyftare

Var sitter skadorna? Klicka för större bild.

De kroppsdelar som var mest skadedrabbade var ländrygg, axel och höft. Skador i nacke, bröstrygg, knä och lår förekom också men i lägre utsträckning. Hos kvinnor förekom skador i nacke och bröstrygg i signifikant större utsträckning än hos männen.

Av de 70 % som hade en aktuell skada rapporterade mer än hälften att de hade skador på två eller fler ställen vid tillfället för studien.

Den vanligaste typen av skada var överbelastningsskador, alltså egentligen skador där man inte kunnat identifiera ett enskilt specifikt skadetillfälle. Av samtliga skadade deltagare angav 70 % att deras skada debuterat smygande, medan 41 % angav en mer akut debut vid ett specifikt tillfälle.

Eftersom studien var en enkätstudie kunde vi inte på ett närmare sätt beskriva skadorna i större detalj, exempelvis vilken typ av ryggbesvär deltagarna hade, eller hur många som hade akuta muskelskador eller liknande.

När inträffar skadorna?

Styrkelyftarna i studien rapporterade att deras skador i första hand debuterat i samband med träning av styrkelyften.

När uppstod skadorna

I en vidare analys såg vi också att de lyftare som hade en skada i ländryggsområdet i klart större utsträckning hade debut av den i samband med marklyftsträning. På samma sätt såg vi också i analyserna att de lyftare som hade en skada i axeln i klart större utsträckning rapporterade att den debuterade i samband med träning av bänkpress.

Skador vid knäböj bänkpress eller marklyft

Varför inträffar skador i styrkelyft?

Vi undersökte också associationer mellan olika faktorer och skadeförekomst, det vill säga kopplingar där vi inte vet den bakomliggande orsaken mellan olika faktorer och skadorna. Resultaten visade att det fanns flera statistiskt signifikanta associationer mellan förekomst av skador och träningsvariabler och livsstilsfaktorer.

De variabler i träningen som på olika sätt var kopplade till skador var:

  • träningsfrekvens,
  • högt personbästa i marklyft,
  • och att man ofta använda dragremmar.

Avseende träningsfrekvens var det mer specifikt så att en låg träningsfrekvens var mer vanligt hos de lyftare som hade en aktuell skada. Eftersom detta var en tvärsnittsstudie vet vi alltså inte om detta beror på att de som hade en skada hade minskat sin träningsfrekvens på grund av skadan eller om det faktum att de var skadade hade orsakats av att de tränade mindre frekvent.

Övriga associationer av träningsvariabler är något svårtolkade avseende hur ett högt PB i marklyft och frekvent användande av dragremmar skulle bidra till ökad skaderisk.

De associationer mellan livsstilsfaktorer som var signifikanta innebar att en alkoholkonsumtion över 5 standardglas alkohol per vecka var associerad med större förekomst av ländryggsbesvär och att lyftare med ett självrapporterat problematiskt förhållningssätt till mat hade större förekomst av höftbesvär. Dessa livsstilsfaktorer var däremot mindre överraskande i förhållande till ökad association till skada och där finns det också tidigare studier i andra befolkningsgrupper där samma resultat har hittats.

Utöver den statistiska analysen fick lyftarna i studien också själva beskriva vad de trodde att skadorna berodde på. Lyftarna rapporterade olika orsaker men de flesta av de som svarade hänvisade deras skador till en alltför hög träningsbelastning och endast 9 % av de som uppgav en orsak trodde att deras skador berodde på deras lyftteknik.

Varför uppstod skadorna

Utöver de variabler som undersöktes i studien skulle man också kunna tänka sig att andra faktorer skulle kunna vara av vikt. Exempelvis undersökte vi inte psykosociala faktorer (som stress) i någon större utsträckning vilket definitivt skulle kunna bidra till förekomst av skada. Anledningen varför vissa tänkbara faktorer inte inkluderades i studien var bland annat på grund av att enkäten hade blivit ännu större än vad den redan var, och därmed troligtvis skrämt bort fler deltagare vilket försvårat övriga analyser.

Vad innebär det här för mig som lyftare? Kan jag undvika skador? Och hur gör jag om jag är skadad?

De konkreta lärdomarna från denna studie för dig som enskild lyftare är i första hand att vara medveten om att skador och besvär kommer troligtvis att drabba dig som styrkelyfter, och/eller kontinuerligt tränar för att bli starkare på tävling. Med denna vetskap kan man som lyftare ha en beredskap för att dels mentalt ställa in sig på att när skadan kommer krypande behöva justera sina kortsiktiga målsättningar för att bli kvitt sin skada, dels rent fysiskt och träningsmässigt hitta sätt att anpassa sin träning för att kunna fortsätta träna trots sina besvär.

Drabbas man av en smygande överbelastningsskada kan det också vara en idé att göra såsom de flesta deltagarna i denna studie, det vill säga fortsätta träna trots sina besvär, men modifiera träningen så att man inte får mera besvär. Det kan dels vara viktigt för att undvika att tappa alltför mycket styrka, dels för att i de allra flesta fall blir inte de vanligaste skadorna bättre med enbart vila. Har man däremot dragit på sig en akut skada eller har såna besvär som bara ökar i samband med träning kan det såklart vara klokt att vila och/eller söka vård för sina besvär.

Därutöver antyder också resultaten att det kan finnas samband mellan vissa skador, till exempel skador i axel och ländryggsområdet vid träning av bänkpress respektive marklyft. Utifrån ett rent biomekaniskt perspektiv är detta samband inte särskilt förvånande – bänkpress belastar axelleden mest av alla delgrenar och för de flesta belastar marklyft ländryggen allra mest. Om man därtill adderar en för hög träningsdos och/eller använder ett utförande som ytterligare belastar dessa leder (till exempel genom att bänkpressa med armbågarna rakt ut från kroppen och sänka stången mot halsen) är det rimligt att just axeln är mer sannolik att skadas i en bänkpress.

En annan sak som du som lyftare kan ta med dig från studien var att resultaten visar att väldigt få skador debuterade i samband med tävling. Detta är intressant ut flera perspektiv, men som lyftare kan man alltså i första hand syna sina tränings- och livsstilsfaktorer för att eventuellt kunna undvika skador.

Om man är skadad antyder också resultaten att det kan vara en idé att i varje fall utesluta att faktorer såsom lyftteknik och träningsbelastning är de som orsakar eller vidmakthåller besvären. Exempelvis om man upplever återkommande besvär i ländryggen som alltid är kopplade till när man tränat marklyft kan det vara klokt att först se över om någon aspekt av sin lyftteknik är kopplad till ökade/minskade besvär.

Man kan ”felsöka” via flera tänkbara mekanismer men några exempel på utgångspunkter skulle kunna vara att modifiera buktryck eller position på ländrygg eller höft.

Exempelvis om man upplever återkommande besvär i ländryggen som alltid är kopplade till när man tränat marklyft kan det vara klokt att först se över om lyfttekniken, till exempel om någon variabel kopplat till ländryggens position, buktryck, höftrörlighet, benstyrka, timing eller liknande är kopplad till ökade/minskade besvär. Därutöver kan man undersöka om besvären påverkas av en minskad mängd träning, antingen totalt sett eller enbart för en specifik delgren, för att utesluta att besvären främst är kopplade till en för hög träningsdos. Det kan med andra ord vara klokt att åtminstone börja att utesluta lyftteknik och träningsbelastning som bidragande faktorer till besvären innan man söker svaren på andra håll. Ibland kan man som lyftare däremot vara hjälp av att söka sig till en vårdgivare som också tränar styrkelyft/styrketränar eller åtminstone är införstådd i idrotten för att få specifik hjälp att utvärdera nämnda faktorer och utarbeta en åtgärdsplan.

Tack!

Först och främst vill jag framhålla Edit Strömbäcks gedigna arbete med studien via alla moment i datainsamlingen samt framställan av det första utkastet av artikeln. Som ni kanske har märkt haglar det inte av studier på ämnet styrkelyft och därför är utvecklingen inom vår idrott helt avhängig ambitiösa och intresserade individer som dels identifierar kunskapsluckor, dels jobbar för att täppa till dem via metodiskt och tidskrävande forskningsarbete. Jag vill också rikta ett tack till Emil Johansson, Umeå Power. Emil är en meriterad landslagslyftare i styrkelyft, som bidragit till studien genom diskussioner och reflektioner kopplat till resultaten och analysen. Slutligen vill jag också rikta ett extra stort tack till alla deltagare som tog sig tid att svara på enkäten – ni har bidragit till att kunskapen inom fältet kommer framåt och motiverat flera studier på styrkelyft, och en ytterligare studier från vår forskargrupp kommer att publiceras redan i år.

Referenser

  1. Aasa U, Svartholm I, Andersson F, Berglund L. Injuries among weightlifters and powerlifters: a systematic review. Br J Sports Med. 2017 Feb;51(4):211-219. doi: 10.1136/bjsports-2016-096037. Epub 2016 Oct 4.
  2. Strömbäck E, Aasa U, Gilenstam K, Berglund L. Prevalence and Consequences of Injuries in Powerlifting: A Cross-sectional StudyOrthopaedic Journal of Sports Medicine. 2018;6(5):2325967118771016. doi:10.1177/2325967118771016.

Så bränner du fett och bygger muskler

Lars Berglund är styrkelyftare, fysioterapeut, medicine doktor i fysioterapi samt driver sin egen fysioterapeutmottagning i Umeå: www.LBfysioterapi.se.

Gillade du artikeln?

Prenumerera på nyhetsbrevet för att inte missa nästa!
(Helt gratis + Du får en e-bok!)

Nästa artikelAvsnitt 130: Krummad rygg och buttwink? Dr Lars Berglund om varför lyftare skadar sig