Balansera dina chakran – att sova bättre, träna hårdare och äta rätt är bara för losers

De sliter varandra i stycken. Ett meddelande, ett svar och sedan tar det fart. Dumförklaringar för alla att se. Över en artikel som den ena gillar, den andra avskyr. Jag kan inte slita blicken ifrån skådespelet. Båda har fel, båda har rätt. Ibland och kanske, ibland och aldrig.

Nyss var de vänner, nu vettifan. Ansiktsboken har tagit sig hela vägen in på dass, och folk har glömt att det är en god idé att stänga dörren när de skiter.

Vi har nog alltid varit så här, men vi hörs mer i dag. När tillgången till information ökade lavinartat så borde vi ha blivit klokare, i stället glömde vi skillnaden mellan känslor och fakta.

Kost, träning, evigt liv. Lifehacks och genvägar. Skölj ned dina hallonketoner med smörkaffe – och glöm för guds skull inte bort att du måste träna i 360 grader för att din kropp ska kunna hantera ett normalt liv. Som bonus blir din träning så förvirrad att ingen, allra minst du själv, kan mäta några reella framsteg. Och visst är det skönt att slippa bli jämförd och dömd.

Alla vinner, ibland och kanske.

Som vin- och matentusiast har jag lärt mig att le, nicka och hålla truten. Det skapar så dålig stämning annars, när personen som fyller mitt glas berättar att druvorna ifråga minsann är biodynamiskt odlade. Det vill säga certifierade av foliehattarna i den antroposofiska rörelsen, som utöver att vara vaccinmotståndare tror att jordbruk ska bedrivas enligt kosmiska principer så fullkomligt befängda att inte ens Thomas Di Leva hade kunnat drömma upp dem under ett LSD-rus. Att rörelsens grundare vurmade för rasbiologi förtränger vi så klart; Saltå Kvarn har så fina förpackningar och det känns ju himla mysigt att handla ekologiskt med en extra touch av magi.

Att försöka ha rätt är en jävla uppförsbacke, det är mycket skönare att bara glida med. Att tacka för tipset när musklerna värker och din träningspolare rekommenderar akupunktur, i stället för att fråga vilka belägg hen har för att akupunktur är annat än trams med infektionsrisk.

Skärp dig, ingen gillar en besserwisser. När så många vittnar om att gluten och socker förstörde deras liv men att de minsann är kärnfriska nu, vem är du att be om källa på det? Balansera dina chakran och lär dig att le.

Att sova bättre, träna hårdare och äta rätt är för losers som inte sett den nya dagens ljus. Precis runt knuten väntar den lösning som ger dig mer för mindre. Så kartlägg ditt dna och hacka din biologi.

Kom och köp konserverad gröt.

Förlåt att jag svamlar. När det kommer till kritan är jag inte ens säker på att det spelar någon roll. Alla har fel ibland, vissa har det oftare än andra. Vem som är lyckligast får någon annan kvantifiera.

Självklart kommer det alltid finnas diskussioner värda att ta. Ämnen där en träningspolare faktiskt kan fara och flyga. Där en gammal vän raderas och förträngs. Ibland är påståenden så befängda och skadliga att de inte får stå oemotsagda. Men ibland är inte samma sak som alltid.

Och i en tid när vi delar fler värderingar än någonsin, har vi hamnat farligt nära alltid-läget. När brösttonerna når nya höjder har varje meningsskiljaktighet potential att bli en krigsförklaring. För den som letar finns det alltid något att explodera över.

Jag tror och hoppas att vi bara måste vänja oss, att vi tids nog kommer behärska de nya förutsättningarna. Om inte vi så kommande generationer.

Under tiden vore det bättre om vi höll käften oftare och knäböjde mer.

*   *   *

Veckans bonusset:

1. För prick ett år sedan arbetade jag sista dagen som copywriter i reklambranschen (det blev 16 år totalt). Ett år med Styrkelabbet på heltid, vilken ynnest ändå.

2. Äg en köttkvarn. Handvevad eller elektrisk är en budgetfråga, båda gör jobbet. Och slutresultatet blir så signifikant mycket bättre än färs du kan köpa färdigmald, att du raskt kan börja steka burgare som slår de bästa du hittar bland hipsterhaken. Hur fint ska du mala färsen då? Min kvarn har tre hålskivor: 3, 4,8 och 8 mm. Jag maler alltid med 8 mm först, och om jag ska göra en tjock burgare så stannar jag där. Men jag fortsätter oftast med en andra malning på 4,8 mm, eftersom jag föredrar så kallade smashburgers – tunnare burgare som pressas ut på stekytan, för att maximera maillardreaktionen. En tjock burgare med finmald färs blir för kompakt; en tunn med grovmald färs faller sönder lättare och får sämre stekyta (på den korta tid som en smashburger ska vara i pannan). 3 mm sparar jag till andra färsrätter, så finmald vill jag aldrig ha min burgare. Om du däremot vill grilla dina burgare så kan jag inte hjälpa dig, då får du experimentera med malningen själv. Oavsett vad Burger King påstår, är grillat inte godast. Du får slita gjutjärnspannan ur mina kalla, döda händer innan jag påstår motsatsen.

3. Washington var NFL:s mest skadedrabbade lag förra säsongen. I år krävdes bara en försäsongsmatch för att de skulle förlora sin kanske mest lovande rookie för säsongen, runningbacken Derrius Guice. I måndags, efter ytterligare ett par skador på samma position, skrev de kontrakt med Adrian Peterson. Odiskutabelt en av de bästa på positionen i ligans historia, men också en åldrande spelare på väg utför. Framför allt är han en dömd barnmisshandlare, som slog sin fyraåriga son så illa med en pinne att barnet hade öppna sår och blåmärken över hela kroppen, inklusive testiklarna. Domen föll 2014 och Peterson stängdes av i sex matcher. Läs det igen. Sex matcher. Samtidigt stängs spelare av hela säsonger för att de rökt gräs på fritiden (i ett land där fler och delstater legaliserar cannabisbruk). NFL är verkligen ett skämt ibland, och Washington fortsätter ge mig anledningar att hata att jag en gång i tiden började hålla på dem.

4. Nästa vecka gör jag ett nytt försök att få in lite medelintensiv konditionsträning i vardagen. Sedan jag började jobba hemifrån har jag blivit på tok för stillasittande. Förra hösten tog jag mig iväg till den fruktade cardiodelen på gymmet två gånger innan det rann ut i sanden, hoppas på minst tre nu. Obs. Inte ett skämt.

*   *   *