Fråga Andreas: varför får jag feber och känner mig sjuk när jag börjar träna efter ett uppehåll?

Efter ett träningsuppehåll på ca 4 veckor gjorde jag två lugna styrketräningspass. Det tredje gjordes med ca 85 % av den träningsvolym jag låg på innan uppehållet och upplevdes som ansträngande. Dagen efter vaknade jag med feberliknande symtom och kände mig hängig i allmänhet men utan några övriga symtom av förkylning eller liknande. Min första tanke är att jag gått på för hårt för fort. Jag hittar många trådar på nätet där flera uppges ha upplevt samma sak men jag hittar inga svar i form av artiklar från läkare eller träningsvana ”auktoriteter”. Det vore intressant att höra om ni känner igen er och om ni känner till några svar eller kvalificerade killgissningar om vad det kan bero på?

Sjuk, men ändå inte

Det här är ett fenomen som jag gissar att många har varit med om. Efter en tids träningsuppehåll gör du en efterlängtad comeback och blir mer eller mindre utslagen dagen efter det första hårda passet. Ont i kroppen, influensaliknande symptom och kanske feber. Första gången det händer är det lätt att tro att det är en riktig förkylning på gång. Men bara någon dag senare är symptomen borta. När det här har upprepats några gånger och du känner igen förloppet vet du att du inte är förkyld. Det måste vara något annat som händer.

Till att börja med ska jag säga att i princip allt i den här artikeln är baserat på gissningar. Mekanismerna jag kommer att beskriva är inte gissningar. Att just de mekanismerna ligger bakom fenomenet är det däremot. Kvalificerade sådana, kanske, men ändå spekulationer.

Det finns ingen forskning som tittat på de här plötsliga sjukdomssymptomen efter en comeback till träning efter ett uppehåll. Frågar du en läkare så får du också gissningar som svar. Ofta får du veta att du druckit för lite, ätit för lite eller verkligen blivit förkyld på riktigt. De här sakerna kan ligga bakom symptomen vi pratar om. Är du kraftigt uttorkad efter en hård ansträngning och inte fyller på med vätska, kommer du inte att må bra. 

Vi som tränat några år har ofta ganska bra koll på vad vi äter och dricker. För oss är det oftast inte de här orsakerna som ligger bakom symptomen. Vi vet att vi druckit och ätit mer än nog för kraven träningspasset ställde. Vi kanske också har varit med om det här fenomenet några gånger. Därför vet vi också att det inte är en riktig förkylning eller influensa det handlar om.

Så vad beror det här på? 

Jag tror att det är en kombination av faktorer som skapar en plötslig överträningseffekt. Inte den vanliga typen av överträning som kommer krypande, när du över en längre tid ligger strax över din återhämtningsförmåga. Istället handlar det om en plötslig och kraftig överträning där immunförsvaret är inblandat.

Du har tränat länge och hårt och arbetat upp en stor träningstolerans och kapacitet att ta ut dig. En kapacitet som en nybörjare inte är i närheten av. När du tar ett träningsuppehåll, frivilligt eller ofrivilligt, anpassar sig din kropp och ditt immunförsvar. Det nya standardläge är ett läge utan daglig utmattande ansträngning. Immunförsvaret börjar snart likna det hos någon som inte tränar.

Efter ett hårt träningspass är immunförsvaret nedsatt. Nivåerna av antikroppar eller immunoglobuliner sjunker och vi är mer mottagliga för infektioner. 

Jag misstänker att symtomen kommer från att du utnyttjar din höga kapacitet till att ta ut dig. Därigenom överskrider du kroppens och immunförsvarets nu försämrade förmåga att skydda dig från den ansträngningen. Du är ju inte smittad av något virus på riktigt, så du blir heller inte sjuk på riktigt. Men immunförsvaret går igång på högvarv. Kroppen tror att den är angripen av en infektion och hypotalamus ställer in kroppen på en högre temperatur för att bekämpa infektionen som inte finns.

Det här, i kombination med andra saker som större frisättning av kortisol än kroppen är van vid, resulterar i att du vaknar upp febrig, hängig och med smärtor i kroppen dagen efteråt. Eftersom det inte finns något faktiskt virus, försvinner symtomen snabbt, när kroppen inser att det inte finns något att bekämpa.

Referenser?

Som sagt, det här är vad jag tror. Jag kan inte dra fram några referenser som stödjer det, eftersom det inte finns någon forskning på saken. Medicinskt utbildade känner ofta inte till fenomenet alls, utan misstar det som sagt för något annat. De har inte upplevt det själva och inte läst om det i någon kurslitteratur. Vi som tränat länge och gjort några comebacks vet att fenomenet existerar, oavsett om vi kallar det “barbell flu” eller något annat.

Om någon har en alternativ eller bättre förklaring till fenomenet, får ni gärna dela med er av det i form av en kommentar.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.