Krönika av Philip Wildenstam

Livet är det som pågår medan du optinojar

Sås är för tjejer. Alternativt bögar.

Min polare växte upp i en normaltrist svensk tätort. Radhus, Domus och winnerbäckianska nyponbuskar. Och hans farsa hatade sås på maten så pass mycket att det var av högsta vikt att sonen förstod att sås bara är för tjejer, som ju är av lägre stående sort.

Visst, föräldrar överskattar ofta hur stort inflytande de har på sina barn. Hur stor del av våra personligheter som kommer från arv eller miljö, kan andra få tvista om tills korna kommer hem. Men som förälder verkar främsta ansvaret vara att inte fucka upp och orsaka för mycket skada, snarare än att minutiöst forma varje liten aspekt av ungens framtida jag. Det vill säga att så länge du inte orsakar djupa sår, bör du lägga mer tid på att informera dina barn om sunda värderingar och sociala koder, än tro att du kan detaljstyra deras personligheter.

För att uttrycka det annorlunda: Ett barn med anlag för att bli psykopat kommer bli psykopat oavsett vad föräldern gör, men hen kan åtminstone bli en psykopat som känner till gott bordsskick.

Matpreferenser och fobier verkar däremot vara överförbara från träd till äpple. Skrik springandes från rummet varje gång du ser en geting, och du kan ge dig fan på att din fyraåring kommer undra om det kanske inte är en god idé att göra detsamma. Berätta för din äppelkindade pojke att äkta karlar inte befattar sig med sås …

Ja, du fattar.

Sås ger honom kväljningar än i dag, men han jobbar på det. Skickar ibland en bild eller två för att visa att han minsann fick i sig litegrann, trots att det var äckligt.

Våra hjärnor kan onekligen ställa till det. Sås är glädje i flytande form, och tids nog kommer min polare förstå denna objektiva sanning eftersom han gör en medveten ansträngning att besegra barndomens demoner.

Trenden i fitnessvärlden är den motsatta. Folk sätter stolthet i sina nyupptäckta nojor. Väljer bort, väljer bort och väljer bort lite till. Ena dagen är det bröd, nästa är det kött. Vuxna människor slår kullerbyttor för att begränsa sig själva, och spaltmeter efter spaltmeter skrivs om hur oförstående resten av världen – den oupplysta världen – är i sin arrogans.

När kollegorna ifrågasätter varför man tackar nej till bullar vid trefikat och goffar en bytta kvarg i stället, är det dem det är fel på. Vänner som bjuder till middag och tror att vad som helst går bra att servera, så länge det är lustfyllt och lagat med kärlek, kan ju någonstans åtminstone litegrann dra åt helvete.

Här följer en tokig idé: Jakten på gains, rippade Instagramkroppar och evigt liv gör folk rätt outhärdliga.

Mat och dryck spelar en central roll i allas liv. Utöver det uppenbara – att vi dör utan – så är det vårt främsta sociala smörjmedel. Påkostade middagar ror affärer i hamn, nervöst lagad pasta får romanser att blomma ut och dignande buffébord kan få stora släkter att hålla sams – om än bara för en stund.

Nykterhetsrörelsen har länge hållit titeln som Sveriges odrägligaste gruppering. Moraliserande förbudsivrare som är ungefär lika underhållande som mögel på en tekaka. Men frågan är om optinojarna inte är på väg att ta över mästarbältet.

Vi ställs alla inför en uppsjö val i det dagliga livet. Att inte käka pizza och burgare varje dag, året runt, kvalar nog in som ett klokt beslut för de flesta. Likaså att inte blanda proteinpulvret med starköl, trots att det låter som en helkul idé. Men det är någonstans mellan extremerna som balansen existerar. Och balans tillåter äventyr, lycka och kompromisser för såväl oss själva som för andra människors skull.

Vi kan helt enkelt inte vara de bästa versionerna av oss själva, om vi hela tiden jagar vad som är optimalt. Eftersom den optimala versionen av oss aldrig kommer vara en ängslig nejsägare som lyckats inbilla sig själv att proteinglass är godare än gräddglass.

Det är sant att magrutor skapas i köket. Men det är lika sant att när vi står där och hackar våra grönsaker, riskerar vi att samtidigt skära bort det enda som gör oss intressanta:

Våra personligheter.

*   *   *

Så bränner du fett och bygger muskler

Philip lyfter skrot och tappar hår. Tog silver på DM i klassisk styrkelyft 2016, i klass +120 kg (som hade två deltagare). Följ honom på Instagram för att ta del av fitnessvärldens mest dekadenta mix av baslyft, käk och buteljer.

Gillade du artikeln?

Prenumerera på nyhetsbrevet för att inte missa nästa!
(Helt gratis + Du får en e-bok!)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 kommentarer

  1. Drygheten

    Kolstrade drycker och proteinpulver ger onekligen en intressant effekt på omgivningen. Testat. Dricker det numera separat av sjävbevarelsedrift. Men kul var det. För alla andra.

  2. Per

    Tack Philip! Underhållande och träffsäker läsning. Bra påminnelse om att njuta ibland. Proteinglassar är för övrigt världens mest onödiga produkt, inte i närheten av the real deal.

  3. Anders Johansson

    Word! Sjukt bra skrivet.

  4. Petsan

    Väl skrivet och en krönika helt i min smak. Det ängsliga i fitnessvärlden är verkligen något som skall ifrågasättas. Fitness och välmående/hälsosam livsstil är ibland väääldigt långt ifrån varandra. Det blir så lätt polariserat mellan ohälsosam och fanatisk, när det i själva verket kan rymmas ett helt liv däremellan… Gav cred till personalen på Gymgrossisten, Sveavägen i torsdags. Det var en yngre kille och tjej. Killen hade inte mjuksibrallor, hade inte halstatuering och tjock halslänk, hade inte tagit hästmedicin i låret. Tjejen hade inte fillers, saknade yttre spår av kirurgiska ingrepp och var inte spraytannad. De såg tillfreds ut, hälsosamma ut, avslappnade, trevliga, förhoppningsvis utan matnojor. Man såg spår av ett liv utanför butiken, helt enkelt… (Hoppas det finns fler sådan personal, även i andra butiker och kedjor, bara ett exempel…)

  5. Efter gym träffade jag några vänner på krogen och tänkte slå två flugor på smällen och drog i proteinpulver med ”hallonsmak” i ölen. Riktigt ruggig idé – Liksom en negativ synergieffekt.

  6. Linnea

    Gud va härligt. Nu blev jag glad.

Nästa artikelAvsnitt 135: Våra guldkorn från European Powerlifting Conference 2018