På gymmet har vi plats för både änglar och demoner

Philip Wildenstam

Med grå mjukisbyxor och blå funktionströja såg han ungefär lika bortkommen ut som jag. Kanske femton år äldre. Ölkär buk, sluttande axlar och ett motsträvigt leende. ”Det är på tiden att jag tar tag i träningen, man blir ju inte yngre.” Han blev min första träningskompis. Inte på den nivån att vi styrde upp våra … Läs mer