Jag hatar hur du tränar, men älskar att du gör det

Ibland är det nästan för uppenbart hur mycket sämre andra människor är, än du och jag. Vi vet det båda två och ser det dagligen. Puckot i kön på Ica som väntar med att leta fram plånboken, som så klart ligger längst ned i väskan, tills det är dags att betala för femton sekunder sedan. Fåntratten som skrollar Instagram och nästan går rakt in i dig. Monstret du trodde var en skön person, men som visade sig tycka att vi borde se över hur effektivt våra skattepengar används, medan du anser att vi definitivt borde höja skatten någon procent till.

Det är ett under att världen inte gått under.

Backa bandet, det här är en krönika om träning.

Ibland är det nästan för uppenbart hur mycket andra människor suger på träning.

Så där, nu känns det bättre.

Det är ju sant. Ofta och delvis. Det vet både du och jag – jag är inte ens spydig. Oavsett om du besöker en atletklubb, en crossfitbox eller ett kommersiellt gym, kommer du se folk som pysslar med grejer som antingen är en omedelbar skaderisk eller bara slöseri med tid. Och visst fan skaver det.

Jag vill säga till. Du vill säga till.

Som nybörjare var det nästan outhärdligt. Hade nyss läst Starting Strength och visste exakt hur en knäböj skulle se ut. Mark Rippetoe var husgud och hans evangelium behövde förkunnas. Lämna maskinparken, bränn joggingskorna, drick mjölk och ät dina femreppare.

Enda anledningen att jag inte blev gymmets odrägligaste medlem, är att jag är för introvert för att spontanskälla på främlingar. Men att känna sig moraliskt överlägsen är inte heller fy skam, och du skulle bara veta vilka dräpande formuleringar jag hade på tungspetsen. Världen skälvde och applåderna du gav mig i min skalle var tack nog.

Det påstående om träning jag hatat mest passionerat, är att den bästa träningen är den som blir av.

Jävla hippies.

Om du tränar i en timme kan resultaten skilja sig åt drastiskt beroende på hur du tränar. Det fattar ju vem som helst. Så varför vara en mes i stället för en gladiator? Mesar får inga resultat och det är oklart vad de ens gör här. Har de inget femkilometerslopp de kan promenera och få medalj för oavsett placering, i stället för att förpesta luften vi andra andas?

Vi som tar i.

Backa bandet, det här är en krönika om Dunning-Kruger-effekten.

Ju mindre jag visste om träning, desto starkare var mina åsikter och nog fan hade jag rätt. I dag fattar jag knappt någonting.

Bakgrund, syfte och mål – jag har ingen aning. För många är att ens ta sig till gymmet en seger värd mer än en medalj. För andra är ett bodypumppass veckans roligaste sociala aktivitet, och ingen studie om träningsformens usla resultat för styrka och hypertrofi kan förändra det.

Framför allt kan jag inte längre se mig själv i spegeln och påstå att jag gjort de klokaste valen. Jag som jagat prestation på bekostnad av kroppens välbefinnande. Jag som ska ha tur för att hitta ett endaste plagg som både passar och är snyggt, trots timmar på stan. Jag som en gång i tiden upptäckte att planlöst struttande bland gymmets maskinpark och hantelställ räckte gott för att förbättra både nattsömn och sexliv, men sedan fick för mig att jag behövde bli besatt.

Kan du?

Jag hoppas att du inte är säker.

*   *   *

Veckans bonusset:

1. I natt spelades säsongens första NFL-match, en slarvig historia mellan Philadelphia och Atlanta. Lagens rädsla för att spela startelvorna under försäsongen, håller på att förvandla september till en travesti och vi får vänta till oktober innan lagen är samspelta nog för vackert spel.

2. Okej, okej. Det viktigaste som händer på söndag kanske inte är vecka 1 av årets NFL-säsong. Det viktigaste – det är valet. Var inte en soffpotatis. Värdesätt att du lever i en demokrati. Rösta.

3. Kavli amerikansk dressing original, vilket fint barndomsminne ändå. Klart det är okej att vara nostalgisk och köpa en tub då och då, som Anders på feeders.se. Men ge fan i att ha den på burgare. En bra burgare behöver så klart ingen sås, fast omväxling förnöjer och sås är ändå sås. Genom åren har jag testat massor med varianter av så kallad ”secret sauce”. De flesta är en mix av majonnäs (välj Hellman’s) och ketchup (välj Heinz), sedan kan det vara lite allt möjligt. Inget recept jag testat har blivit mer uppskattat än den här versionen, J. Kenji López-Alts försök att återskapa Shake Shacks hemliga recept. Observera att länken leder till ett helt burgarrecept (som inte är särskilt pjåkigt alls). Såsen hittar du längst ned.

4. Vårt nya träningsprogram Press Pasodoble släpps inom kort. Vi körde en stor testgrupp (över 50 deltagare) i somras och resultaten var strålande, trots att deltagarnas maxningsförsök inföll samtidigt som temperaturen dag efter dag peakade på över 30 grader Celsius. Mot slutet av sommaren var jag själv redo att lägga mig ned och dö i närmaste dike, så hatten av till testdeltagarna.

5. I tv-serien Justified spelade Timothy Olyphant karaktären Raylan Givens, en Deputy U.S. Marshal. Bland många fantastiska citat, etsade följande sig fast djupast: ”Om du springer på ett rövhål på morgonen så sprang du på ett rövhål. Om du springer på rövhål hela dagen, är det du som är rövhålet.”

*   *   *



5 svar på ”Jag hatar hur du tränar, men älskar att du gör det”

  1. Kolla igenom era länkar på sidan där ni rekommenderar olika redskap. Den länken med tyngdlyftarskor hittades inte på gymgrossisten.

    Svara
  2. Bra skrivet! Då jag precis håller på att läsa Starting strength så vore det intressant att höra er syn på den och dess innehåll, och ifall ni har några andra rekommendationer istället?

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.